Kroppen efter förlossningen

Hur många kilon har man kvar efter graviditet och förlossning? Hur ser magen ut? Bristningar? Sådana problem är de enda problem jag har hört om från folk runt omkring.

Herregud. Mindre problem finns inte.

Jag gick upp runt 12-13 kilo. Har nu 2,7 kg kvar till vikten innan graviditeten. Inga bristningar på magen och inga komplex för den. Varför ska jag ha det? Det är rätt mycket annat att tänka på som ingen någonsin berättat för mig.

Underlivet.

Hallå, ett barn har klämts ut. 10 cm i all ära, men fy fan. Jag trodde inte i min vildaste fantasi att man kunde bli så svullen. Kan du föreställda dig ett babianarsle? Bra. Ligga i sängen, kateter. Sitta - nej för allt i livet. Jag har aldrig gått så bredbent, aldrig varit så rädd för att gå på toa, aldrig sprungit på toa på det sättet, eftersom kontrollen över vissa muskler inte är på topp. Hann jag alltid. Nej.

Sitt länge på toa. Låt det komma naturligt. Tryck inte på. Jag dör. Och sen trodde jag ju aldrig att man kunde bli så lycklig. Jag har kissat och bajsat säger jag glatt till barnmorskan. Hon nästan klappar händerna. Herregud, det är som på en förskola.

Nättrosor. Blöjor. Bindor stora som...stora. Och så babianarslet.

Det tog ett tag innan jag kunde sitta utan att det gjorde ont eller kändes obekvämt. Läkaren skulle undersöka mig. Du är hemskt svullen.

Jotack.

Jag kan undersöka dig närmare om du vill, men det jag ser är bra. Nejdu tack. Att hoppa upp i en gynstol var lidande nog. Låt mig vara.

Är det guld och gröna skogar att vara nybliven förälder? Nej. Punkt.

Dag 3 - baby blues. Grät från tidig morgon till sen kväll. Flera dagar sen vi kom hem, samma melodi. Det är kväll nu. Gråtattack. Jag måste amma igen, gråtattack. Han är ledsen, gråtattack. Jag är kissnödig, gråtattack. Ett äpple, gråtattack. Solen skiner, gråtattack.

Kan man känna att man vill slänga sitt barn i soptunnan? Nej. Men man kan bli trött på en liten människa som har ny blöja, har fått äta och är i famnen men ändå bara skriker. Det kan man. Verkligen. Har kommit på mig själv med att fråga honom vad han vill. Får oftast en kräka till svar. Sen kommer jag på att denna lilla människa inte ens själv kanske vet vad han vill. Han är så beroende av mig för att klara sig. Då blir jag ledsen. Lilla människa. Du är det finaste i världen.

Du var värd babianarslet. Tusen miljarder gånger om. Punkt.