När jag nu ska skriva och berätta om min dag skäms jag lite. Jag skäms för att jag kan vara så obotligt korkad och tydligen inte alls tänka för fem öre. Jag tycker också synd om Emil som har en sådan virrpanna till mamma. Själv har han varit en hjälte idag...så himla duktig!
Det började med att vi kom iväg hemifrån i god tid. Frid och fröjd. Hade vår andra bil idag med Emil i bak. Passar mig inte alls. Men det gick och han somnade snabbt.
Jag tänkte att det skulle vara smidigast att åka hela vägen in till stan med bilen. Varför tänker man så?
Så in på Sveavägen. Har kollat resväg innan och när jag väl tagit mig bort till sergels torg mår jag illa av all trafik och försöker att låta bli att råka åka ner i tunneln (som jag gjort en gång tidigare). Men då upptäcker jag till min fasa...
..de bygger om. Precis där jag ska åka. Jag är inte lika snabbtänkt eller välbekant i stan som en gps och kan inte fippla med den när jag kör. Så jag kör lite hastigt in i ett parkeringsgarage. Tar biljett. Ut med vagnen. Ut med Emil och ner i vagnen. Emil sover. Iväg. Kollar priset. Apdyrt. Vänder. Det är fan inte värt pengarna tänker jag. Sambon kommer strypa mig tänker jag också. In med Emil i bilen. Emil sover. In med vagnen. Ut igen.
Sveavägen. Försöker fickparkera. Går åt helvete. Kör in i ytterligare ett p garage och tänker att det inte kan vara lika dyrt där. Det kan det. Ut igen.
Mot danderyd. Nu har det gått snart en och en halv timme sedan jag lämnade hemmet. Jag är svettig. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Parkerar vid danderyd. Ut med vagnen. Ut med Emil. Emil sover. Jag passar på att lukta och pussa på honom. Han är underbar. Ner i hissen till tunnelbanan. En till hiss.
Upp och ut ur tunnelbanan. Möter upp min vän på hennes jobb och vi går till vapiano. Jag är svettig. Trött. Emil sover. Nu kan jag slappna av. Vi äter, pratar och har det bra. Emil sover.
När han nu sovit i tre timmar. Jag väcker honom så min vän får träffa honom. Han är glad. Han får mat. Sen ska min vän tillbaka till jobbet. Vi tar oss ner i tunnelbanan igen.
Hiss. Hiss vid t centralen tar tid. Det luktar illa. En person med vagn åt gången. Mm. Jag kommer in. Trycker på plan -2. Hissen stannar och jag kliver ut. Går mot röd linje och sen väntar jag. Tåg mot Norsborg. Telefonplan. Fruängen. Efter 15 minuter inser jag mitt misstag. Tåg till Mörby går inte härifrån. Jag är på fel plan. Mot hissen. Kö. Kommer ner till rätt plan. Tåget stänger dörrarna framför näsan på mig. Inte för att jag hade kommit på ändå med vagnen i rusningstrafik.
Väntar på nästa. Tar mig uppför rulltrappan. Lite läskigt. Men varför inte prova denna dag? Det gick bra.
In med Emil och alla grejer i bilen. Hem. Rusningstrafik. Kö. Japp.
Det släpper lite. Emil gnäller. Mössan har förmodligen åkt ner. Jag kan inte hjälpa utan försöker förklara för Emil att vi snart är hemma och att det är ok om han blir sur. Emil gnäller tills han somnar.
Jag börjar grina. Jävla dag. Mysig lunch. I övrigt.. jävla dag! Inser att kostnaden för parkeringen vid danderyd + tunnelbanan säkert blir ungefär samma som i det dyra parkeringshuset. Nästan i alla fall. Grinar lite till. Jävla dag.
Min lilla son är min hjälte idag! Fan va cool han är. Mamman är inte lika cool. Nu är hon dessutom sjukligt trött och ska duscha bort hela dagen utom lunchen. Lunchen var mysig!
fredag 29 april 2016
torsdag 28 april 2016
Mer vild än tam
Ibland är min lille son mer vild än tam.
Han kan ligga stilla, absolut. I gymmet eller på golvet. Med kläder. På dagen.
På skötbordet...
Herregud. Jag har snart blåmärken över hela brösten av hans sparkar. Det är något sjukligt. Så fort han hamnar där...och allra helst när byxorna åker av blir han som förbytt. Han sparkar och sparkar och sparkar lite till. Han tar tag i tårna och drar dem mot munnen och ligger och vaggar.
Skitlätt att byta blöja verkligen.
Jag försöker vänta tills han "lekt" färdigt med tårna...men när det gått en halvtimme tröttnar man ju en aning. Och när han drar ner benen börjar det....kick kick kick...
När han är färdig och har ätit (om det är på morgonen) ska mamma gå på toa och äta också. Vad gör Emil då?
...
Gnäller!
Jäkla underbara unge.
Han kan ligga stilla, absolut. I gymmet eller på golvet. Med kläder. På dagen.
På skötbordet...
Herregud. Jag har snart blåmärken över hela brösten av hans sparkar. Det är något sjukligt. Så fort han hamnar där...och allra helst när byxorna åker av blir han som förbytt. Han sparkar och sparkar och sparkar lite till. Han tar tag i tårna och drar dem mot munnen och ligger och vaggar.
Skitlätt att byta blöja verkligen.
Jag försöker vänta tills han "lekt" färdigt med tårna...men när det gått en halvtimme tröttnar man ju en aning. Och när han drar ner benen börjar det....kick kick kick...
När han är färdig och har ätit (om det är på morgonen) ska mamma gå på toa och äta också. Vad gör Emil då?
...
Gnäller!
Jäkla underbara unge.
tisdag 26 april 2016
Syskon?
När man kommer upp lite i åldern så får väl alla höra någon gång: " Jaha och när ska ni skaffa barn då?"
Precis som att det är samma sak som att köpa en ny jacka. Skaffa liksom.
Om man frågar någon det kan man ju tänka på några saker först:
1. Alla kanske inte VILL ha barn.
2. Alla kanske inte KAN få barn.
När man har fått ett barn kommer kanske den oundvikliga frågan: "När kommer det syskon?"
Jag har inte fått frågan som tur är, men jag har fått reaktioner när jag sagt att vi kanske inte vill ha fler barn. Vissa tystnar som om de inte vet vad de ska säga och vissa undrar om man är knäpp.
Tänk att man då ska behöva stå där och känna sig dum...typ försvara sig själv. Varför? Är det inte upp till var och en att bestämma?
Vissa vill inte ha barn. Vissa kan inte. Vissa vill ha två...fyra...tolv. Vissa vill ha ett. Måste jag ha fler barn bara för att många tycker att det ska vara så? Är man verkligen så elak som förälder om man inte ger sitt barn ett syskon? Jag tycker inte det. Men jag känner mig som Snövits styvmor när jag säger det och andra reagerar.
Jag vet inte hur framtiden ser ut. Som jag tidigare skrivit finns ändå tanken om ett syskon där, hos mig i alla fall. Men bestämmer vi oss för att inte ge Emil ett syskon hoppas jag att folk kan hålla sina tankar för sig själva, tycka vad de vill och respektera vårt val.
Precis som att det är samma sak som att köpa en ny jacka. Skaffa liksom.
Om man frågar någon det kan man ju tänka på några saker först:
1. Alla kanske inte VILL ha barn.
2. Alla kanske inte KAN få barn.
När man har fått ett barn kommer kanske den oundvikliga frågan: "När kommer det syskon?"
Jag har inte fått frågan som tur är, men jag har fått reaktioner när jag sagt att vi kanske inte vill ha fler barn. Vissa tystnar som om de inte vet vad de ska säga och vissa undrar om man är knäpp.
Tänk att man då ska behöva stå där och känna sig dum...typ försvara sig själv. Varför? Är det inte upp till var och en att bestämma?
Vissa vill inte ha barn. Vissa kan inte. Vissa vill ha två...fyra...tolv. Vissa vill ha ett. Måste jag ha fler barn bara för att många tycker att det ska vara så? Är man verkligen så elak som förälder om man inte ger sitt barn ett syskon? Jag tycker inte det. Men jag känner mig som Snövits styvmor när jag säger det och andra reagerar.
Jag vet inte hur framtiden ser ut. Som jag tidigare skrivit finns ändå tanken om ett syskon där, hos mig i alla fall. Men bestämmer vi oss för att inte ge Emil ett syskon hoppas jag att folk kan hålla sina tankar för sig själva, tycka vad de vill och respektera vårt val.
Aldrig igen! Eller?
Jag har aldrig haft någon förlossningsrädsla. Typ inte alls. Jag har bara tänkt att man ska klara av det.
Dagen efter min förlossning tittade jag och min sambo på varandra och uttryckte samtidigt: "Aldrig mer!"
Min sambo hade liknar synen som i ett slakthus och han som var mer medveten om vad som hände kände väl inte att han ville vara med om det igen. Framför allt eftersom Emil inte andades när han kom ut.
Och nu när 3 månader gått känner jag inte att förlossningen var det värsta. Det var tiden efter. Då man inte visste riktigt hur man skulle hantera denna lilla varelse, då amningen inte kom igång, då underlivet var ömt och sjukt, sjukt svullet och man aldrig trodde det skulle bli normalt igen. Då man satt instängd hemma och helt avskalad från omvärlden och undrade om man skulle kunna sitta ever again. Då man hade förlorat allt vad egentid hette.
Jag satt i bilen i förr förra veckan och kände mig lite illamående. Jag kanske är gravid skrattade jag inom mig. Jag riktigt asgarvade. Sen kom en liten, liten tanke. En så liten så den nästan gick mig förbi...
...så roligt det hade varit.
Va? Vem sa det?
För en kort sekund så var ett syskon till Emil inte längre så omöjligt. Och den känslan håller i sig. Kanske någon gång!
I nästa inlägg ska jag dock skriva om just det...syskon eller inte? Ett rätt känsligt ämne har jag märkt.
Dagen efter min förlossning tittade jag och min sambo på varandra och uttryckte samtidigt: "Aldrig mer!"
Min sambo hade liknar synen som i ett slakthus och han som var mer medveten om vad som hände kände väl inte att han ville vara med om det igen. Framför allt eftersom Emil inte andades när han kom ut.
Och nu när 3 månader gått känner jag inte att förlossningen var det värsta. Det var tiden efter. Då man inte visste riktigt hur man skulle hantera denna lilla varelse, då amningen inte kom igång, då underlivet var ömt och sjukt, sjukt svullet och man aldrig trodde det skulle bli normalt igen. Då man satt instängd hemma och helt avskalad från omvärlden och undrade om man skulle kunna sitta ever again. Då man hade förlorat allt vad egentid hette.
Jag satt i bilen i förr förra veckan och kände mig lite illamående. Jag kanske är gravid skrattade jag inom mig. Jag riktigt asgarvade. Sen kom en liten, liten tanke. En så liten så den nästan gick mig förbi...
...så roligt det hade varit.
Va? Vem sa det?
För en kort sekund så var ett syskon till Emil inte längre så omöjligt. Och den känslan håller i sig. Kanske någon gång!
I nästa inlägg ska jag dock skriva om just det...syskon eller inte? Ett rätt känsligt ämne har jag märkt.
måndag 25 april 2016
Emil utvecklas...
Det är mycket som händer hos min lille kille nu. Han snackar och skrattar mycket. Han är kittlig har vi upptäckt - mest på magen. Han skrattar friskt när man pussar och pruttar på magen. Underbara ljud.
Han rullade runt från mage till rygg två gånger idag. Han kan trilla från rygg och till sidan, men kommer inte runt på mage riktigt än. Han har dock lättare för att hålla upp huvudet när han ligger på mage och blir inte sur lika fort nu.
Han greppar det mesta han kommer över. Han vill gärna hålla flaskan själv. Han för saker till munnen och smaskar även gärna på sina händer.
Han dreglar mycket och gör bubblor med munnen. Kräks för tillfället mycket mindre och sover längre. I natt sov han från 8 till 6 och halvslumrade sen till halv 8. Helt galet! Får se om det upprepar sig!
Samtidigt som det är häftigt att han utvecklas så vill man stanna tiden liiite bara. Min lille kille blir så stor så fort.
Han rullade runt från mage till rygg två gånger idag. Han kan trilla från rygg och till sidan, men kommer inte runt på mage riktigt än. Han har dock lättare för att hålla upp huvudet när han ligger på mage och blir inte sur lika fort nu.
Han greppar det mesta han kommer över. Han vill gärna hålla flaskan själv. Han för saker till munnen och smaskar även gärna på sina händer.
Han dreglar mycket och gör bubblor med munnen. Kräks för tillfället mycket mindre och sover längre. I natt sov han från 8 till 6 och halvslumrade sen till halv 8. Helt galet! Får se om det upprepar sig!
Samtidigt som det är häftigt att han utvecklas så vill man stanna tiden liiite bara. Min lille kille blir så stor så fort.
lördag 23 april 2016
Min galna bebi
Eftersom Emil sedan ett bra tag tillbaka (då vi började med ersättning) sover typ hela nätter betyder det endast en matning på natten. Väldigt skönt! Däremot har min lilla son börjat med något nytt. Han verkar tycka att det är skitkul. Hans mamma håller absolut inte med.
Emil är ganska vild. Det är säkert de flesta små korvar. Han kickar och sparkar och viftar så man tror att han ska flyga iväg. Min galna lilla bebi. Detta pysslar han även med när han ska sova.
Kvällsrutinen är: ibland dusch, ny blöja och pyjamas, nässpray (han blir skitsur. Skitsur!), matning i sovrummet och sen nattas i vaggan.
Han somnar alltid förr eller senare under matning. Sover i min famn när jag reser mig. Sover på min axel när han ska rapa. Sover när jag tar ner honom igen. Jag lägger honom i sängen och..
...klarvaken. Och skitglad. Jahapp. Han ger mig ett solskensleende som säger: ska vi leka nu mamma? Vad ska vi leka?
Nej nej nej. Inte leka. Sova.
Jag ger honom nappen. Han spottar ut nappen. Jag ger den tillbaka. Han spottar ut. Skrattar och sprattlar. Jag ger upp. Han ligger sen och snackar tills han somnar.
Denna nya rutin gäller även på natten. Förutom när pappa tar matningen på natten. Då sover sonen när han lägger ner honom i vaggan också. Schysst. Var på pappa sida du bara.
Emil är ganska vild. Det är säkert de flesta små korvar. Han kickar och sparkar och viftar så man tror att han ska flyga iväg. Min galna lilla bebi. Detta pysslar han även med när han ska sova.
Kvällsrutinen är: ibland dusch, ny blöja och pyjamas, nässpray (han blir skitsur. Skitsur!), matning i sovrummet och sen nattas i vaggan.
Han somnar alltid förr eller senare under matning. Sover i min famn när jag reser mig. Sover på min axel när han ska rapa. Sover när jag tar ner honom igen. Jag lägger honom i sängen och..
...klarvaken. Och skitglad. Jahapp. Han ger mig ett solskensleende som säger: ska vi leka nu mamma? Vad ska vi leka?
Nej nej nej. Inte leka. Sova.
Jag ger honom nappen. Han spottar ut nappen. Jag ger den tillbaka. Han spottar ut. Skrattar och sprattlar. Jag ger upp. Han ligger sen och snackar tills han somnar.
Denna nya rutin gäller även på natten. Förutom när pappa tar matningen på natten. Då sover sonen när han lägger ner honom i vaggan också. Schysst. Var på pappa sida du bara.
fredag 22 april 2016
Min Emil...
Du har världens vackraste händer.
Världens vackraste fötter.
Din mage är Den gosigaste som finns.
Du luktar så otroligt gott.
Jag älskar att möta din blick.
Jag älskar att höra ditt skratt.
Jag kan inte se mig mätt på bilder av dig.
Jag kan inte se mig mätt på dig.
Jag saknar dig när du sover.
Jag älskar att ha dig i min famn.
Vilande mot mitt hjärta.
Du är mitt hjärta.
När du är ledsen blir jag ledsen.
När du är frustrerad känner jag din frustration.
När du är glad är jag glad.
När du skrattar är jag i himlen.
Jag kommer alltid finnas där för dig.
Helt kravlöst.
Jag kommer alltid älska dig.
Vara din mamma.
Min lilla fantastiska son.
Min lilla Emil.
Världens vackraste fötter.
Din mage är Den gosigaste som finns.
Du luktar så otroligt gott.
Jag älskar att möta din blick.
Jag älskar att höra ditt skratt.
Jag kan inte se mig mätt på bilder av dig.
Jag kan inte se mig mätt på dig.
Jag saknar dig när du sover.
Jag älskar att ha dig i min famn.
Vilande mot mitt hjärta.
Du är mitt hjärta.
När du är ledsen blir jag ledsen.
När du är frustrerad känner jag din frustration.
När du är glad är jag glad.
När du skrattar är jag i himlen.
Jag kommer alltid finnas där för dig.
Helt kravlöst.
Jag kommer alltid älska dig.
Vara din mamma.
Min lilla fantastiska son.
Min lilla Emil.
måndag 18 april 2016
Smeknamn och träning
Min son ska döpas till Emil, men han heter inte bara det...
Min son kallas även:
Tjorven
Korven
Gos
Älskling
Mammas gos
Mammas älskling
Pluttis
Skruttis
Loppan
Emilen
Emilen pemilen
Emil pemil
Trist med bara ett namn...
Idag har jag haft tre kollegor över som också är mammalediga. Tur att vi är det samtidigt! Idag var första dagen som Emil och hans bästis Ivar granskade varandra för första gången. Så himla gulligt!
Emil låg i sitt gym och höll på att rulla runt. Så häftigt. Han ligger liksom och gungar på sidan. Snart så!
En annan sak han gillar nu är att försöka äta upp sina fötter. Händerna stoppar han ner i halsen så han nästan kräks. Lilla gubben. Om och om igen. Klipsk liten kille jag har.
Min son kallas även:
Tjorven
Korven
Gos
Älskling
Mammas gos
Mammas älskling
Pluttis
Skruttis
Loppan
Emilen
Emilen pemilen
Emil pemil
Trist med bara ett namn...
Idag har jag haft tre kollegor över som också är mammalediga. Tur att vi är det samtidigt! Idag var första dagen som Emil och hans bästis Ivar granskade varandra för första gången. Så himla gulligt!
Emil låg i sitt gym och höll på att rulla runt. Så häftigt. Han ligger liksom och gungar på sidan. Snart så!
En annan sak han gillar nu är att försöka äta upp sina fötter. Händerna stoppar han ner i halsen så han nästan kräks. Lilla gubben. Om och om igen. Klipsk liten kille jag har.
Ro i kroppen
Något jag funderat lite på är hur jag förändrats när det gäller att hantera tuffare situationer hemma. En sådan situation är t.ex. när sonen skriker för till synes ingen anledning alls. Vilket han typ aldrig gör. Något vill han ju alltid.
Det var efter första spädbarnsmassagen som jag kom att tänka på det. Jag var nämligen så lugn och rofylld hela dagen. Och vilken skillnad!
När jag var gravid gick jag på gravidyoga. Efter den kände jag mig också alltid lugn. Det var så skönt.
Jag är en person som gärna hetsar upp mig. Gärna i tuffa situationer.
Som lärare delar jag arbetsrum med 23 mindre människor. Under de 2,5 åren Som jag hade min fina klass lärde jag mig snabbt att en lugn Sanna gav en lugn klass. Och detta kan absolut appliceras hemma.
Jag märker på Emil när jag är lugnare respektive mer labil. Han påverkas så himla mycket av hur jag mår och är. Så det ska jag verkligen jobba på!
En annan sak apropå det är att jag ibland vill hinna så mycket på en dag. Emil kan ligga själv ganska länge om man har tur. Jag försöker då tvätta, diska osv. När han gnäller till tar jag ofta upp honom.
Den senaste veckan har jag istället lagt mig bredvid honom om han gnäller...eller redan när jag lägger ner honom från början. Och han stormtrivs.
Ibland är det skönt att få saker gjorda, men samtidigt är det mitt jobb just nu att vara med Emil...prata med honom, leka med honom, hjälpa honom utvecklas och se när han gör det. Tänk om jag missar när han rullar runt för att jag är för upptagen med att diska. Nej, lite mer Emil och lite mindre disk och tvätt ibland tror jag blir bra.
Det var efter första spädbarnsmassagen som jag kom att tänka på det. Jag var nämligen så lugn och rofylld hela dagen. Och vilken skillnad!
När jag var gravid gick jag på gravidyoga. Efter den kände jag mig också alltid lugn. Det var så skönt.
Jag är en person som gärna hetsar upp mig. Gärna i tuffa situationer.
Som lärare delar jag arbetsrum med 23 mindre människor. Under de 2,5 åren Som jag hade min fina klass lärde jag mig snabbt att en lugn Sanna gav en lugn klass. Och detta kan absolut appliceras hemma.
Jag märker på Emil när jag är lugnare respektive mer labil. Han påverkas så himla mycket av hur jag mår och är. Så det ska jag verkligen jobba på!
En annan sak apropå det är att jag ibland vill hinna så mycket på en dag. Emil kan ligga själv ganska länge om man har tur. Jag försöker då tvätta, diska osv. När han gnäller till tar jag ofta upp honom.
Den senaste veckan har jag istället lagt mig bredvid honom om han gnäller...eller redan när jag lägger ner honom från början. Och han stormtrivs.
Ibland är det skönt att få saker gjorda, men samtidigt är det mitt jobb just nu att vara med Emil...prata med honom, leka med honom, hjälpa honom utvecklas och se när han gör det. Tänk om jag missar när han rullar runt för att jag är för upptagen med att diska. Nej, lite mer Emil och lite mindre disk och tvätt ibland tror jag blir bra.
söndag 17 april 2016
Vem jag är...
Sanna. 28 år. Snart 29. Mamma till Emil. Sambo till Jonas. Gillar att läsa och titta på tv. Tycker om att promenera med vagnen. Går på spinning.
Jag hatar smulor, framför allt på golv och bord. Jag gillar inte när man har fötterna på bordet så att duken blir skev. Jag gillar inte när man dräller med vatten på golvet när man diskar. Jag hatar grus inomhus. Jag avskyr att laga mat. Champinjoner och oliver kan tillföra smak jag gillar, men att tugga på dem är äckligt.
Jag har hemskt svårt att somna på kvällen. Jag läser väldigt fort. Jag kan se samma film två gånger på samma dag om jag känner för det. Jag kan se en serie program flera gånger utan att tröttna. Jag har alltid arbetat med barn, redan från få man hade prao i åttan. Jag avskydde högstadiet av många anledningar. Jag gick ner 12 kilo på väldigt kort tid (över en sommar) genom att simma.
Duger jag? När jag väl gör något jag själv tänkt ut går det oftast väldigt bra, men detta är det som om jag glömmer bort eller inte kopplar. Jag ber gärna andra om åsikter gällande...allt...jobb, privatliv, träning osv.
Det kan också gälla vad man bör göra. Jag är sjukt dålig på att göra som jag själv vill. Jag gör hellre så som jag tror att man bör göra. Enligt vem liksom?!
Det kan också gälla vad man bör göra. Jag är sjukt dålig på att göra som jag själv vill. Jag gör hellre så som jag tror att man bör göra. Enligt vem liksom?!
Att vara med min lille son stärker mig på så många sätt. Plötsligt är det omöjligt att inte duga. Klart man känner att man inte duger och känner att man inte räcker till, men när Emil skrattar för att jag pussar honom på halsen eller ler bakom flaskan när jag matar honom känner jag att jag duger. Emil tycker att jag duger.
Det är så viktigt att lita på sig själv. Prova. Ibland misslyckas. Ibland lyckas. Viktigt att tro på att man kan. Det måste jag arbeta vidare med! Heja mig!
Du är min superman, min hjälte!
lördag 16 april 2016
Relationstesting
Att ha barn tillsammans är något som, ganska naturligt, påverkar relationen. Från att ha varit två och nu vara tre. En stor omställning.
I vårt fall har vi varit två i tio år. Helt plötsligt är man tre och det är någon annan som bestämmer. Från att kunna sitta uppe hur länge man vill och i princip kunna göra vad man vill till att behöva anpassa sig efter en liten människa.
Det som har varit värst är smågnället.
Scenen är:
Mamman sitter i soffan med sonen som sover. Eller rättare sagt, står och gungar sonen i famnen. Hon har förmodligen gjort detta större delen av dagen. Hon är inte sur, men det har varit lite tärande. Pappan kommer hem. Mamman blir lite sur. Pappan säger hej, men försvinner sedan in i köket eller till toaletten. Jaha, tänker mamman, du ska inte komma och avlösa mig kanske. Mamman suckar högt. Efter ett tag kommer pappan in och frågar om sonen varit jobbig idag. Nä, fräser mamman, han är inte jobbig. Situationen är jobbig. Ta honom tack. Pappan tar sonen och mamman stormar ut ur vardagsrummet, suckandes.
Det här är inte helt ovanligt. Jag vill gå på toa i fred och vet att sonen vaknar om jag lägger ner honom. Men istället för att säga detta så kräver jag att han förstå detta. Något som inte har förändrats är att jag tror att min sambo ska förstå vad jag tänker. Det har han inte gjort på tio år så varför skulle han kunna det nu? Hur skulle det kunna vara möjligt?
Det är inte ovanligt att vi turas om att äta medan någon underhåller sonen. Äta middag samtidigt kan vi göra i ett annat liv.
Något som stör mig mest är hur olika vi är. Om min sambo ställer ett kakpaket på tv-kontrollerna istället för på bordet så vill jag slita ut min hjärna ur ena örat. Om sambon blöter ner golvet när han diskar vill jag riva sönder huden på huvudet. Om sambon låtit smulorna från rostmackan hamna på bordet istället för på tallriken (eller allra värst - inte tar någon tallrik alls 😱) vill jag springa ut genom dörren, skrika och aldrig komma tillbaka.
Vad det är för fel på mig har jag fortfarande inte tagit tag i...
I alla fall... detta betyder att det finns mycket som sambon gör gällande vår lilla son som jag blir totalt skogstokig på. Men han gör ju inte fel. Han gör på sitt sätt, jag gör på mitt.
Sonen har till exempel alltid en ny napp när han varit med min sambo. Jag vet ju vart nappen jag lämnade honom med är. Men ändå har han alltid en ny. Pappan hoppar gärna runt med sonen, eller flyger med honom precis när han har ätit. Sen kräks sonen när han kommer till mamma. Typ så.
Ja, att ha barn tillsammans är en prövning. Ibland blir man fullständigt och totalt galen, men oftast är det så fantastiskt mysigt att vara en liten familj.
Att sitta tre i soffan istället för två är så fantastiskt.
Apropå vad som är fel på mig så ska jag bjuda på vem jag är lite mer...I nästa inlägg.
Att sitta tre i soffan istället för två är så fantastiskt.
Apropå vad som är fel på mig så ska jag bjuda på vem jag är lite mer...I nästa inlägg.
Nojig
Innan jag fick barn trodde jag inte att jag kunde bli så nojig.
Det kunde jag tydligen.
Sedan en ganska lång tid tillbaka har Emil sovit i egen säng. Eller vagga är det faktiskt. I början sov han där han sov...mellan oss i nestet, nära mig, på mig eller sambon, i bilstol...ja vad som nu funkade. En kväll när jag ville prova tokade Emil och ville absolut INTE sova i egen säng.
Nästa dag provade jag igen. Han sov 6 timmar i sträck. Sedan dess har det gått, med några undantag givetvis, toppen att natta honom där och han har sovit bra.
Men nu var det inte det jag skulle prata om alls. Saken är att jag är så nojig. Andas han?
Jag kollar detta ungefär 47 gånger innan jag själv lägger mig. Jag kollar detta när han sover i vagnen också. Ibland har jag nästan väckt honom för att undersöka.
Sambon tycker jag är galen. Det kanske jag är. Men jag måste ju vara säker.
Och jag är ganska övertygad om en sak. Det kommer inte bli bättre.
Det kunde jag tydligen.
Sedan en ganska lång tid tillbaka har Emil sovit i egen säng. Eller vagga är det faktiskt. I början sov han där han sov...mellan oss i nestet, nära mig, på mig eller sambon, i bilstol...ja vad som nu funkade. En kväll när jag ville prova tokade Emil och ville absolut INTE sova i egen säng.
Nästa dag provade jag igen. Han sov 6 timmar i sträck. Sedan dess har det gått, med några undantag givetvis, toppen att natta honom där och han har sovit bra.
Men nu var det inte det jag skulle prata om alls. Saken är att jag är så nojig. Andas han?
Jag kollar detta ungefär 47 gånger innan jag själv lägger mig. Jag kollar detta när han sover i vagnen också. Ibland har jag nästan väckt honom för att undersöka.
Sambon tycker jag är galen. Det kanske jag är. Men jag måste ju vara säker.
Och jag är ganska övertygad om en sak. Det kommer inte bli bättre.
fredag 15 april 2016
Kroppen och egentid
Min kropp. Innan jag blev gravid var jag rätt vältränad. Det insåg jag inte då, men har sett det på bilder nu i efterhand. Under graviditeten förändras kroppen naturligtvis. Magen blir större, armar och ben blir mjukare, rumpan faller och ryggen får kämpa med den nya tyngden. Kroppen fallerar alltså.
Och...det är inte direkt att den går tillbaka till det gamla när bebisen kommit ut. Min kropp hade snudd på inga muskler kvar kändes det som. Jag kunde knappt stå rakt med ryggen. Jag åt inte så fasligt onyttigt, men det blev inte så mycket motion. Jag fick ont i ryggen och jag kände hur mjuk kroppen blivit. Magen var det jag hade minst komplex för.
Tiden som följde innebar en hel del fika. Med sambo, själv, med mina mammavänner. Tillslut, efter ca tre månader, kände jag att jag fick nog. Alla fikor hade satt sina spår och nu var det magen jag hade mest komplex för plötsligt. Och plötsligt mådde jag inte alls bra i min kropp. Jag ville inte se mig själv i spegeln. Jag tittade knappt ner på mig själv i duschen. Det kändes bara hemskt på alla sätt och vis. Jag ville knappt visa mog själv för någon i kläder. Än mindre utan.
Spinning! Långa promenader! Jag behöver styrketräna också, men vill låta min kropp läka helt först. Framför allt magen. Där vill jag inte vara för snabb.
Den närmsta framtiden innebär nyttigare fredagsgott och mindre fikor. Jag ska inte köpa hem massa saker som gör mig frestad. Jag ska gå promenader och körs två spinningpass i veckan. Jag inser att kroppen inte kommer se ut som den en gång gjorde, men den ska komma så nära som möjligt.
Och sen har vi det här med egentid. Jag får sova på natten och kan lägga ner min lilla son korta stunder för att göra det viktigaste (förutom honom) hemma, ex gå på toa och äta. Egentid för mig nu är just att få vara bara jag en stund. Jag har inget behov av att vara utan min lille skrutt annars. Snarare vill jag vara med honom hela tiden och saknar honom när han sover under våra promenader.
Och...det är inte direkt att den går tillbaka till det gamla när bebisen kommit ut. Min kropp hade snudd på inga muskler kvar kändes det som. Jag kunde knappt stå rakt med ryggen. Jag åt inte så fasligt onyttigt, men det blev inte så mycket motion. Jag fick ont i ryggen och jag kände hur mjuk kroppen blivit. Magen var det jag hade minst komplex för.
Tiden som följde innebar en hel del fika. Med sambo, själv, med mina mammavänner. Tillslut, efter ca tre månader, kände jag att jag fick nog. Alla fikor hade satt sina spår och nu var det magen jag hade mest komplex för plötsligt. Och plötsligt mådde jag inte alls bra i min kropp. Jag ville inte se mig själv i spegeln. Jag tittade knappt ner på mig själv i duschen. Det kändes bara hemskt på alla sätt och vis. Jag ville knappt visa mog själv för någon i kläder. Än mindre utan.
Spinning! Långa promenader! Jag behöver styrketräna också, men vill låta min kropp läka helt först. Framför allt magen. Där vill jag inte vara för snabb.
Den närmsta framtiden innebär nyttigare fredagsgott och mindre fikor. Jag ska inte köpa hem massa saker som gör mig frestad. Jag ska gå promenader och körs två spinningpass i veckan. Jag inser att kroppen inte kommer se ut som den en gång gjorde, men den ska komma så nära som möjligt.
Och sen har vi det här med egentid. Jag får sova på natten och kan lägga ner min lilla son korta stunder för att göra det viktigaste (förutom honom) hemma, ex gå på toa och äta. Egentid för mig nu är just att få vara bara jag en stund. Jag har inget behov av att vara utan min lille skrutt annars. Snarare vill jag vara med honom hela tiden och saknar honom när han sover under våra promenader.
torsdag 14 april 2016
Promenadens torsdag
Efter ett par oroliga nätter gav jag Emil nässpray. Under stor protest från hans sida. Han sov mycket bättre! Första vändan från 8 till 3, halv 4. Då bytte jag blöja. Har inte gjort det på ett tag då han blir så arg men eftersom blöjan är överfull på morgonen så är det nödvändigt. Han sov sen till halv 8. När jag dyker upp så han ser mig sparkar han med benen som en dåre, ler och skrattar. Bästa stunden på hela dagen!!
Emil åt lite mindre till frukost, 140 ml. Blev som vanligt erbjuden 200. Till lunch och eftermiddagsmål åt han sina 200 ml. Har inte kräkts så fasligt så tummen upp på den. Förutom på eftermiddagen då jag la honom på min mage och han tränade nacken. Då spydde han ner hela mig...fräscht...med massa ingrodd svett på det...tralala...
Och varför ingrodd svett? Jo...
...idag har vi promenerat mycket. En timme på förmiddagen. Emil sov 1 timme och 50 min. På eftermiddagen gick jag i två timmar och Emil sov under dem båda.
Nu är jag helt slut i fötterna. Hela jag är helt slut. Och nu ska jag på spinning. Jag kommer på riktigt att dö. Jag är så totalt osugen så det finns inte. Men egentid och träning lockar ändå tillräckligt för att nu vara på gymmet.
Det där med träning är ju något man kan skriva mycket om. När man har fått en bebis är ju inte kroppen i något toppskick. Inte min i alla fall. Den är rätt...mjuk.
I nästa inlägg ska jag skriva om hur den har förändrats sen förlossningen och vad min plan för framtiden är! Jag ska även skriva lite om egentid...vad det är för mig.
Emil åt lite mindre till frukost, 140 ml. Blev som vanligt erbjuden 200. Till lunch och eftermiddagsmål åt han sina 200 ml. Har inte kräkts så fasligt så tummen upp på den. Förutom på eftermiddagen då jag la honom på min mage och han tränade nacken. Då spydde han ner hela mig...fräscht...med massa ingrodd svett på det...tralala...
Och varför ingrodd svett? Jo...
...idag har vi promenerat mycket. En timme på förmiddagen. Emil sov 1 timme och 50 min. På eftermiddagen gick jag i två timmar och Emil sov under dem båda.
Nu är jag helt slut i fötterna. Hela jag är helt slut. Och nu ska jag på spinning. Jag kommer på riktigt att dö. Jag är så totalt osugen så det finns inte. Men egentid och träning lockar ändå tillräckligt för att nu vara på gymmet.
Det där med träning är ju något man kan skriva mycket om. När man har fått en bebis är ju inte kroppen i något toppskick. Inte min i alla fall. Den är rätt...mjuk.
I nästa inlägg ska jag skriva om hur den har förändrats sen förlossningen och vad min plan för framtiden är! Jag ska även skriva lite om egentid...vad det är för mig.
Vad är klockan mamma?
Igår greppade Emil sin lilla tuggleksak och tittade på den så medvetet för första gången. Trodde jag skulle börja grina. Varför ljuger jag? Jag började grina. Trodde inte jag var så blödig, men tydligen är jag det.
Som om inte det vore nog så är han mer planerad med händerna och väldigt nyfiken på saker. Det är så himla roligt!
Som om inte det vore nog så är han mer planerad med händerna och väldigt nyfiken på saker. Det är så himla roligt!
onsdag 13 april 2016
Effektiv
Jag mår ha kunnat vara ganska effektiv innan jag fick barn, men oj oj vad jag har utvecklat den förmågan.
Man blir sjukt effektiv på exempelvis följande saker:
- smyga ur sängen som en ninja för att barnet bredvid ska sova vidare.
- äta...jag menar...inhalera frukosten och morgonkaffet.
- gå på toa och sjunga sånger för sin lilla bebis som ligger på golvet och glor på en...alternativt gallskriker.
-göra sig själv i ordning (men man kan ta en titt på mascaran, så den verkligen sitter på fransarna och inget kräk finns på kläderna).
- diska, tvätta, plocka, bädda medan bebisen ligger själv och leker en stund. Det kan räcka med 3 minuter. Inga problem.
- bära bebisen i famnen samtidigt som man brer två mackor och hyvlar ost.
Med mera. Men vem orkar skriva om allt.
Man blir sjukt effektiv på exempelvis följande saker:
- smyga ur sängen som en ninja för att barnet bredvid ska sova vidare.
- äta...jag menar...inhalera frukosten och morgonkaffet.
- gå på toa och sjunga sånger för sin lilla bebis som ligger på golvet och glor på en...alternativt gallskriker.
-göra sig själv i ordning (men man kan ta en titt på mascaran, så den verkligen sitter på fransarna och inget kräk finns på kläderna).
- diska, tvätta, plocka, bädda medan bebisen ligger själv och leker en stund. Det kan räcka med 3 minuter. Inga problem.
- bära bebisen i famnen samtidigt som man brer två mackor och hyvlar ost.
Med mera. Men vem orkar skriva om allt.
fredag 8 april 2016
Positivt och negativt.
Man kan välja att se saker på lite olika sätt. En promenad till exempel.
Negativt:
Sonen ligger i vagnen. Gnäller. Mamman stressar sig svettig för att få på sig skor och jacka medan sonen försöker bryta sig ur vagnen. Vi kommer ut och mamman drar på tempot för att sonen ska sova. Efter lite motstånd somnar sonen. Mamman får lyssna på en pod, ca 40 min. Sen vaknar sonen. Försöker klättra ur vagnen. Mamman tycker det är lite tidigt och försöker stoppa in nappen. Mamman inser snabbt att det inte kommer funka. Sonen blir så besvärad att han nu försöker sparka sig ur vagnen. Han sjunger även högt medan. Mamman tar upp sonen i famnen och får bära honom uppför en backe och putta på vagnen samtidigt. Mamma svettig. Det börjar regna. Hemma. Mamman stressar sig svettig av med kläderna innan sonen får ett utbrott. Mamma tar upp sonen som är lite förbannad.
Positivt:
Sonen är rörlig i vagnen. Kul att han inte bara ligger som en sill. Mamma får extra träning när hon får öka på stegen. Det är skitbra! Åh så skönt att han får sova en stund och att mamma får lyssna på pod. Sonen kan greppa tar i skyddet över vagnen. Så duktig han är. Oj så han knorrar. Mamma tar upp sonen och håller honom nära. Sonen är nöjd och det är så himla mysigt att ha honom så nära. Nu regnar det. Tur att vi snart är hemma. Nu kan man ju förstå att sonen gnäller. Han vill ju upp och röra på sig. Oj så svettig mamman är. När pappan kommer hem kan mamman duscha. Problemet löst. Skönt med fredag.
Negativt:
Sonen ligger i vagnen. Gnäller. Mamman stressar sig svettig för att få på sig skor och jacka medan sonen försöker bryta sig ur vagnen. Vi kommer ut och mamman drar på tempot för att sonen ska sova. Efter lite motstånd somnar sonen. Mamman får lyssna på en pod, ca 40 min. Sen vaknar sonen. Försöker klättra ur vagnen. Mamman tycker det är lite tidigt och försöker stoppa in nappen. Mamman inser snabbt att det inte kommer funka. Sonen blir så besvärad att han nu försöker sparka sig ur vagnen. Han sjunger även högt medan. Mamman tar upp sonen i famnen och får bära honom uppför en backe och putta på vagnen samtidigt. Mamma svettig. Det börjar regna. Hemma. Mamman stressar sig svettig av med kläderna innan sonen får ett utbrott. Mamma tar upp sonen som är lite förbannad.
Positivt:
Sonen är rörlig i vagnen. Kul att han inte bara ligger som en sill. Mamma får extra träning när hon får öka på stegen. Det är skitbra! Åh så skönt att han får sova en stund och att mamma får lyssna på pod. Sonen kan greppa tar i skyddet över vagnen. Så duktig han är. Oj så han knorrar. Mamma tar upp sonen och håller honom nära. Sonen är nöjd och det är så himla mysigt att ha honom så nära. Nu regnar det. Tur att vi snart är hemma. Nu kan man ju förstå att sonen gnäller. Han vill ju upp och röra på sig. Oj så svettig mamman är. När pappan kommer hem kan mamman duscha. Problemet löst. Skönt med fredag.
torsdag 7 april 2016
Spinning?
Idag var det dags för spinning igen. Det var en för mig ny ledare idag. Det var mycket gamla godingar som spelades. När jag blundade kunde jag lika gärna ha varit på Golden hits...
Gamla godingar i högtalaren...
Svettiga människor...
Tätt packade...
ELLER
Vinylkryssning.
När jag blundade kände jag mig nämligen snurrig som tusan. Typ som på sjön.
Då slår det mig. Åt jag lunch idag? Jadå...en hel fralla med grönsaker på. Nej tomaten ramlade i golvet men resten åt jag. Jag åt faktiskt lite chokladkaka också. Så det så!
Ledaren på spinningen peppade med mörk stämma. Han hade förmågan att prata långsamt när alla andra skulle ha pratat snabbt...på något vis...
I alla fall...om jag varit på spinning eller på krogen verkar alltså oklart. Men svettig, trött och yr blev jag i alla fall.
Gamla godingar i högtalaren...
Svettiga människor...
Tätt packade...
ELLER
Vinylkryssning.
När jag blundade kände jag mig nämligen snurrig som tusan. Typ som på sjön.
Då slår det mig. Åt jag lunch idag? Jadå...en hel fralla med grönsaker på. Nej tomaten ramlade i golvet men resten åt jag. Jag åt faktiskt lite chokladkaka också. Så det så!
Ledaren på spinningen peppade med mörk stämma. Han hade förmågan att prata långsamt när alla andra skulle ha pratat snabbt...på något vis...
I alla fall...om jag varit på spinning eller på krogen verkar alltså oklart. Men svettig, trött och yr blev jag i alla fall.
Jämföra
Jag är expert på att jämföra. Jag jämför mig med alla andra. Alltid gjort. Och nu jämför jag mitt barn med alla andras barn.
Det knasiga är att jag bara jämför på ett sätt. Jag ser det andra gör bra och vill göra samma. Jag har genom tiderna ändrat handstil och sätt att prata - för att göra som andra och för att deras sätt är bättre.
...
Så himla dumt.
När någon gör något sämre lägger jag inte märke till det. Inte märker jag att det jag själv gör är bra heller.
Återigen - så himla dumt.
Det värsta är nu att jag jämför min lilla son med alla andras barn. Inte riktigt på samma sätt, men jag tänker hela tiden att han borde göra si eller så.
Det är så olika mellan barn. Det är just detta som är så störande för mig. Jag vill ha en manual som ALLA barn följer. Så enkelt! Nu kan de vara tidiga och sena. Och hur vet man det. Inget är normalt. Allt är normalt. Typ.
Mitt sätt att se på saker...jag orkar inte. Jag är bra som jag är. Min son är garanterat superbra som han är. Han är ju den bästa lilla pojken som finns i hela världen. Jag vet precis vad han kan, vad han är bra på och vad han tycker om. Precis. Det ska jag fokusera på. Med lite hjälp och stöd kommer han klara allt så småningom.
Och det spelar ju faktiskt ingen roll vad alla andra barn gör. Inte i det sammanhanget i alla fall.
Det knasiga är att jag bara jämför på ett sätt. Jag ser det andra gör bra och vill göra samma. Jag har genom tiderna ändrat handstil och sätt att prata - för att göra som andra och för att deras sätt är bättre.
...
Så himla dumt.
När någon gör något sämre lägger jag inte märke till det. Inte märker jag att det jag själv gör är bra heller.
Återigen - så himla dumt.
Det värsta är nu att jag jämför min lilla son med alla andras barn. Inte riktigt på samma sätt, men jag tänker hela tiden att han borde göra si eller så.
Det är så olika mellan barn. Det är just detta som är så störande för mig. Jag vill ha en manual som ALLA barn följer. Så enkelt! Nu kan de vara tidiga och sena. Och hur vet man det. Inget är normalt. Allt är normalt. Typ.
Mitt sätt att se på saker...jag orkar inte. Jag är bra som jag är. Min son är garanterat superbra som han är. Han är ju den bästa lilla pojken som finns i hela världen. Jag vet precis vad han kan, vad han är bra på och vad han tycker om. Precis. Det ska jag fokusera på. Med lite hjälp och stöd kommer han klara allt så småningom.
Och det spelar ju faktiskt ingen roll vad alla andra barn gör. Inte i det sammanhanget i alla fall.
Min glada lilla kille
Min lilla hjälte.
Under en lång period har Emil varit en glad liten kille. Han har sovit väldigt bra, främst på natten. Han var varit lite som en klocka. Det är skönt att uppleva det som mamma - att sonen är nöjd och rofylld.
Har har liksom gnällt när till och med jag tycker att det är befogat. Han har suttit för länge i sittern tex. Sen kanske han skriker men då har han ju redan gnällt en stund. Är han hungrig kan han börja morra direkt dock, men vem gör inte det hungrig...
Så fort han ser en ler och skrattar han. Jag leker med honom och han skrattar. Tror han utvecklas massor just nu.
Dock har han kräkts mer de senaste dagarna och imorse krånglade han vid flaskan. Ålade sig, åt, slutade äta, kräktes lite, åt mer, gnällde, log och sen om igen. Han åt inte upp allt och kräktes sen igen i omgångar. Spelade ingen roll om han låg ner eller satt upp. Men efter varje kräka så log han när han såg mig komma och torka. Han ser helt slut ut i ögonen, de är alldeles glansiga. Vad gör han? Jo ler. Min fantastiska lilla son. Bara glad och kämpar! De ska ju inte besväras av sådana kräkningar, men ändå...
Han blir mer och mer som en liten grabb för varje dag. Lite läskigt att han inte bara är en liten bebis längre, men samtidigt väldigt roligt.
Ska dra ner på mängden mat och mata oftare istället. Får se om det hjälper. Kommer inte göra annat än att diska flaskor känner jag...
Under en lång period har Emil varit en glad liten kille. Han har sovit väldigt bra, främst på natten. Han var varit lite som en klocka. Det är skönt att uppleva det som mamma - att sonen är nöjd och rofylld.
Har har liksom gnällt när till och med jag tycker att det är befogat. Han har suttit för länge i sittern tex. Sen kanske han skriker men då har han ju redan gnällt en stund. Är han hungrig kan han börja morra direkt dock, men vem gör inte det hungrig...
Så fort han ser en ler och skrattar han. Jag leker med honom och han skrattar. Tror han utvecklas massor just nu.
Dock har han kräkts mer de senaste dagarna och imorse krånglade han vid flaskan. Ålade sig, åt, slutade äta, kräktes lite, åt mer, gnällde, log och sen om igen. Han åt inte upp allt och kräktes sen igen i omgångar. Spelade ingen roll om han låg ner eller satt upp. Men efter varje kräka så log han när han såg mig komma och torka. Han ser helt slut ut i ögonen, de är alldeles glansiga. Vad gör han? Jo ler. Min fantastiska lilla son. Bara glad och kämpar! De ska ju inte besväras av sådana kräkningar, men ändå...
Han blir mer och mer som en liten grabb för varje dag. Lite läskigt att han inte bara är en liten bebis längre, men samtidigt väldigt roligt.
Ska dra ner på mängden mat och mata oftare istället. Får se om det hjälper. Kommer inte göra annat än att diska flaskor känner jag...
måndag 4 april 2016
Spinning-folk
Idag blev det spinning för fjärde gången. Det är så intressant att se vilka som går på passen. Själv har jag inte varit på spinning på minst tre år och det var ju ännu längre sedan jag började, under gymnasiet.
Och det är samma människor där nu som då...
Det är dom som paxar spinningcyklar för att de måste ha samma varje gång. Det är dom som börjar cykla med tjocktröja fast de borde förstå att de inte kan ha den speciellt länge (det är svettigt att spinna). Det är dom som konstant tittar sig i spegeln. Det är som som konstant tittar på andra i salen. Och så är det tonåringarna...gymnasietjejerna...
Gymnasietjejerna...
Jag spinnade mycket i gymnasiet. Själv och med kompisar. Pratade under passet och hade förmodligen noll hållning.
Skrattar ihjäl mig när en tjej mellan 16-19 år har svindålig hållning och inte orkar hålla takten i 45 minuter medan en snart 30-årig nybliven mamma som knappt har några muskler kvar orkar och kör hårt.
Kanske har med motivationen att göra. Jag har ju lite gäddhäng och lös hud...det har man kanske inte när man är 16-19 år 😂 Motivation kan få benen att arbeta självständigt och i full fart!
Och det är samma människor där nu som då...
Det är dom som paxar spinningcyklar för att de måste ha samma varje gång. Det är dom som börjar cykla med tjocktröja fast de borde förstå att de inte kan ha den speciellt länge (det är svettigt att spinna). Det är dom som konstant tittar sig i spegeln. Det är som som konstant tittar på andra i salen. Och så är det tonåringarna...gymnasietjejerna...
Gymnasietjejerna...
Jag spinnade mycket i gymnasiet. Själv och med kompisar. Pratade under passet och hade förmodligen noll hållning.
Skrattar ihjäl mig när en tjej mellan 16-19 år har svindålig hållning och inte orkar hålla takten i 45 minuter medan en snart 30-årig nybliven mamma som knappt har några muskler kvar orkar och kör hårt.
Kanske har med motivationen att göra. Jag har ju lite gäddhäng och lös hud...det har man kanske inte när man är 16-19 år 😂 Motivation kan få benen att arbeta självständigt och i full fart!
söndag 3 april 2016
Sömn som småbarnsförälder
Sömn. Det är väl något som småbarnsföräldrar får se sig i stjärnorna efter. Får man sova på natten? Hur många timmar eller minuter i sträck? Vart ska bebisen sova? Sov på dagen? Tänk om barnet inte sover? Hur får man bebisen att sova?
Det räckte med de dagar vi spenderade på avdelning 16 på Danderyds sjukhus för att förstå att en bebis sover precis när det behagar den. För oss sov han på dagen, men inte på natten i början.
Nästa "problem" var att han inte sov på dagen själv. Han sov alltid när vi träffade folk så ingen trodde att det var något värt att klaga på. Såklart. Typiskt. Skitunge.
Han kunde sova i bilstolen borta, men var vi hemma var det bara hos mamma som gällde. Han kunde sova hur gott som helst, men så fort han lades ner - jättevaken. Och gärna lite sur för att han blivit nerlagd.
Plötsligt händer det också att sonen kan nattas kvällstid i egen säng och sover 4-6 timmar i sträck. Den chocken är stor. Man tror inte på det. Efter nästan en månad med samma mönster kanske man kan börja tro lite på det.
Och sen plötsligt kan sonen fortsätta sova i vagnen efter en promenad, och inte vakna så fort den stannar. Han kan nattas i vaggan även dagtid och kan ligga och roa sig själv i nästan en timme.
...
Bebisar är bra på att chockera. Men även dom blir äldre och klokare.
Och när man som småbarnsförälder får sova 6-7 ibland upp till 8-9 timmar en natt har man inte så mycket att klaga på längre...även om det inte är i sträck.
Det räckte med de dagar vi spenderade på avdelning 16 på Danderyds sjukhus för att förstå att en bebis sover precis när det behagar den. För oss sov han på dagen, men inte på natten i början.
Nästa "problem" var att han inte sov på dagen själv. Han sov alltid när vi träffade folk så ingen trodde att det var något värt att klaga på. Såklart. Typiskt. Skitunge.
Han kunde sova i bilstolen borta, men var vi hemma var det bara hos mamma som gällde. Han kunde sova hur gott som helst, men så fort han lades ner - jättevaken. Och gärna lite sur för att han blivit nerlagd.
Plötsligt händer det också att sonen kan nattas kvällstid i egen säng och sover 4-6 timmar i sträck. Den chocken är stor. Man tror inte på det. Efter nästan en månad med samma mönster kanske man kan börja tro lite på det.
Och sen plötsligt kan sonen fortsätta sova i vagnen efter en promenad, och inte vakna så fort den stannar. Han kan nattas i vaggan även dagtid och kan ligga och roa sig själv i nästan en timme.
...
Bebisar är bra på att chockera. Men även dom blir äldre och klokare.
Och när man som småbarnsförälder får sova 6-7 ibland upp till 8-9 timmar en natt har man inte så mycket att klaga på längre...även om det inte är i sträck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)