Jag reflekterade över en sak idag på spinningen.
När man pratar med folk på telefon eller när man träffar någon så frågar de ju oftast ur det är, hur man mår. Senast idag hände detta då jag samtalade med en vän. Och vad svarar man?
Jo...
Man börjar berätta om Emil. Hur han sover, äter, bajsar. Det blir ju då Lite om en själv också...indirekt...men Emil är ändå huvudfokus.
Det är ju inte så konstigt då livet har förändrats och det är någon annan som är viktigast i mitt liv. Det går inte att komma ifrån att det är viktigast att Emil sover, äter och har det bra. Så är det!
Däremot är det lite intressant att man ibland glömmer sig själv totalt. Min bvc kontakt frågade mig vad jag tycker om...ifall jag skulle få lite egentid. Det tog mig väldigt lång tid att svara. Jag sa inget alls på väldigt länge. Varför? Jag kom inte på något. Jag vet inte. Vad gillar jag?
Läskigt faktiskt.
Tillslut sa jag att jag gillar att läsa böcker. Det gör jag verkligen. Jag kan ju plöja hur många som helst. På somrarna läser jag minst 15 st. Därför är det böcker jag börjat läsa nu på kvällarna när Emil sover.
Men på dagarna leker jag med min son, min lilla pojke. Det viktigaste i mitt liv. Men från och med nu kommer jag ihåg att även jag är lite viktig också. Lätt att glömma.
torsdag 31 mars 2016
Denna ruin till kropp
Jag antar, eller jag förstår att alla upplever sin kropp efter förlossningen på olika sätt. Vissa ställer sig på scen och vissa känner sig som träsktroll.
Jagkände känner mig mig snarare som träsktrollet än artisten på scen.
Eller träsktroll är väl att ta i. Jag tror att jag är ganska lyckligt lottad. Men man kan ju säga att den förändras. Minst sagt!
Magen: det mest självklara kanske. Magen var kanske inte det mest fasta som fanns innan, men den var ju hyfsat vältränad ändå (förstår jag när jag ser bilder!). Nu - fläbb. Det bästa ordet att beskriva den. Har jag byxor på mig har jag två magar - en ovanför byxkanten och en gömd under.
Ryggen: trodde inte att den kunde förändras, men oj oj. Jag stod i provhytten på hm för att prova träningskläder och upptäcker då att ryggen liksom har ramlat ner...den hänger...typ som gäddhänget på armarna...snyggt...
Ben: darra till och de fortsätter darra i en halvtimme. Samma med armarna.
Underlivet: vart ska jag börja?! Jag skrev att magen är det mest självklara, men det här är nog det. Men det pratas inte så mycket om det tror jag. För min egen del behövde jag klippas två gånger och min lilla bebis hade svårt att komma ut och två barnmorskor fick dra ut honom. Behöver jag säga mer? Gick Bredbent och sakta riktigt länge. Har varit rädd för att jag ska spricka upp igen om jag tar ett för stort kliv...
Sa jag att jag börjat på spinning?!
Ja...så när folk säger: Är det inte det mest magiska man kan vara med om?
......
Va? Magiskt?
Ja absolut, svarar jag fånigt med ett stort leende. I själva verket känner jag - vad fan är det för magiskt med denna ruin till kropp, sömnbristen i början, amningsproblemen, känslostormarna, relationsprövningen, faserna, kaskadkräkningarna och bajsorkanerna?
Jag
Eller träsktroll är väl att ta i. Jag tror att jag är ganska lyckligt lottad. Men man kan ju säga att den förändras. Minst sagt!
Magen: det mest självklara kanske. Magen var kanske inte det mest fasta som fanns innan, men den var ju hyfsat vältränad ändå (förstår jag när jag ser bilder!). Nu - fläbb. Det bästa ordet att beskriva den. Har jag byxor på mig har jag två magar - en ovanför byxkanten och en gömd under.
Ryggen: trodde inte att den kunde förändras, men oj oj. Jag stod i provhytten på hm för att prova träningskläder och upptäcker då att ryggen liksom har ramlat ner...den hänger...typ som gäddhänget på armarna...snyggt...
Ben: darra till och de fortsätter darra i en halvtimme. Samma med armarna.
Underlivet: vart ska jag börja?! Jag skrev att magen är det mest självklara, men det här är nog det. Men det pratas inte så mycket om det tror jag. För min egen del behövde jag klippas två gånger och min lilla bebis hade svårt att komma ut och två barnmorskor fick dra ut honom. Behöver jag säga mer? Gick Bredbent och sakta riktigt länge. Har varit rädd för att jag ska spricka upp igen om jag tar ett för stort kliv...
Sa jag att jag börjat på spinning?!
Ja...så när folk säger: Är det inte det mest magiska man kan vara med om?
......
Va? Magiskt?
Ja absolut, svarar jag fånigt med ett stort leende. I själva verket känner jag - vad fan är det för magiskt med denna ruin till kropp, sömnbristen i början, amningsproblemen, känslostormarna, relationsprövningen, faserna, kaskadkräkningarna och bajsorkanerna?
Ja jo han är ju rätt magisk! ❤
söndag 27 mars 2016
Känslostorm i stormen
Känslorna kan fullständigt storma under en promenad. Hela familjen skulle ut och solen sken. Mysigt.
Mamman märker snabbt att det blåser. Mamman hatar blåst. Sonen sover gott. Pappan är rätt glad. Mamman är sur. Väldigt sur. Mumlar argt faktiskt.
"Jävla blåst. Vad är syftet? Har aldrig fattat!"
Mamman, jag, har aldrig förstått vad blåst ska vara bra för. Det är inte bra i kombination med något.
Sol: man blir skitvarm och plockar av sig kläder. Det blåser och blir svinkallt. Man tar på sig. Det blir varmt osv. Asstörigt.
Regn och snö: det blåser vatten i ögonen. Det räcker inte med att ha luva eller keps eller nåt. Flyger det inte iväg så blåser blåsten upp vatten i ögonen. Har man mascara har man det i hela ansiktet.
Ni ser. Värdelöst. Plus...plus...att blåst drar upp grus och annat kul i ögonen. PLUS att det gör ett as svårt att köra vagnen och filten blåser iväg och sonen kan bli kall och sjuk. Fan för blåst.
Pappan försöker pigga upp mamman genom att blåsa henne i ansiktet. Va? Vill du bli av med en arm?
Mamman blir sen glad snabbt. Efter halva promenaden börjar mamman skratta. Rätt okontrollerat. Och håller på att kissa på sig. Gör det dock inte.
Vi kämpar oss hem i stormen och äter nudlar. Näringsrik kost!
Mamman märker snabbt att det blåser. Mamman hatar blåst. Sonen sover gott. Pappan är rätt glad. Mamman är sur. Väldigt sur. Mumlar argt faktiskt.
"Jävla blåst. Vad är syftet? Har aldrig fattat!"
Mamman, jag, har aldrig förstått vad blåst ska vara bra för. Det är inte bra i kombination med något.
Sol: man blir skitvarm och plockar av sig kläder. Det blåser och blir svinkallt. Man tar på sig. Det blir varmt osv. Asstörigt.
Regn och snö: det blåser vatten i ögonen. Det räcker inte med att ha luva eller keps eller nåt. Flyger det inte iväg så blåser blåsten upp vatten i ögonen. Har man mascara har man det i hela ansiktet.
Ni ser. Värdelöst. Plus...plus...att blåst drar upp grus och annat kul i ögonen. PLUS att det gör ett as svårt att köra vagnen och filten blåser iväg och sonen kan bli kall och sjuk. Fan för blåst.
Pappan försöker pigga upp mamman genom att blåsa henne i ansiktet. Va? Vill du bli av med en arm?
Mamman blir sen glad snabbt. Efter halva promenaden börjar mamman skratta. Rätt okontrollerat. Och håller på att kissa på sig. Gör det dock inte.
Vi kämpar oss hem i stormen och äter nudlar. Näringsrik kost!
tisdag 22 mars 2016
En glad dag
När ens lilla kotte bara skriker och är missnöjd fast man försöker med allt är man beredd att ge upp nästan. Man, i alla fall jag, blir frustrerad över att jag inte kan få hjärtat nöjd och glad och samtidigt frustrerad över skriket i sig. Igår var en sådan dag...
Det komiska är att när man är inne i det känns det som att det aldrig ska ta slut. Och sen nästa dag kanske det är annorlunda...
Så var det idag.
Eftersom min lilla son har vanan att lägga av en redig bajsblöja vid 5 tiden och sen vill upp vid 6 så har man valet att försöka somna om (brukar ta en och en halv timma) eller kliva upp och göra morgon. Idag klev vi upp...
Vi tittade på tv och tog det ganska lugnt. Sen lyckades jag...hör och häpna...få min son att somna i vaggan. Och han sov i en timme! Jag hann tvätta och diska flaskor. Galet!
Vi har spenderat dagen hos Emils kompis Nathalie och hennes mamma Sandra. Där har Emil lekt i Nattas gym, övar nacken, snackat, skrattat, kissat, skrikit, bökat och ätit. Natta typ samma. Mammorna har ätit gott, druckit gott, pratat och skrattat.
Promenad hem då Emil snackade med mobilen och sen fick jag laga mat medan Emil satt i sittern.
Pappan i familjen är en timme sen och Emil tröttnade så på att vänta så att han somnade. Mamman är så hungrig så hon vill dö lite, men vill inte flytta på den sovande sonen så han vaknar.
Men summan av kardemumman...alla dagar är olika tack och lov. Vissa skrikiga och vissa glada. Idag var en glad dag. Yay!
Det komiska är att när man är inne i det känns det som att det aldrig ska ta slut. Och sen nästa dag kanske det är annorlunda...
Så var det idag.
Eftersom min lilla son har vanan att lägga av en redig bajsblöja vid 5 tiden och sen vill upp vid 6 så har man valet att försöka somna om (brukar ta en och en halv timma) eller kliva upp och göra morgon. Idag klev vi upp...
Vi tittade på tv och tog det ganska lugnt. Sen lyckades jag...hör och häpna...få min son att somna i vaggan. Och han sov i en timme! Jag hann tvätta och diska flaskor. Galet!
Vi har spenderat dagen hos Emils kompis Nathalie och hennes mamma Sandra. Där har Emil lekt i Nattas gym, övar nacken, snackat, skrattat, kissat, skrikit, bökat och ätit. Natta typ samma. Mammorna har ätit gott, druckit gott, pratat och skrattat.
Promenad hem då Emil snackade med mobilen och sen fick jag laga mat medan Emil satt i sittern.
Pappan i familjen är en timme sen och Emil tröttnade så på att vänta så att han somnade. Mamman är så hungrig så hon vill dö lite, men vill inte flytta på den sovande sonen så han vaknar.
Men summan av kardemumman...alla dagar är olika tack och lov. Vissa skrikiga och vissa glada. Idag var en glad dag. Yay!
måndag 21 mars 2016
Spinning
17.00 - anländer till friskis och svettis och det tar en stund att blippa kortet. Varför? Jo för att man glömmer när Man inte varit där på 3 år...
17.03 - jag paxar en spinningcykel. Precis som gamla tider.
17.15 - sambon anländer och hämtar sonen (som har kräk på sig och sina kläder och som mamman inte torkat bort)
17.22 - ställer in cykeln och sätter mig för att veva lite innan passet startar. Jag tänker för mig själv: "Gud så roligt det ska bli. Jag känner mig så redo."
17.24 - tänker på hur det var förr då detta var vardag för mig. Inser också att många som är där är samma människor som för tre år sedan...
17.29 - passet startar lite tidigare. Nu så. Jag ställer in motstånd. Inget alls... och fötterna trampar...
17.38 - passet startar på riktigt. Nu kör vi. Öser på med motstånd. Det är förmodligen lika mycket motstånd som de andra hade när de började värma upp. Alltså typ inget.
17.39 - sänker motståndet.
17.42 - glasögonen börjar glida neråt på näsan. Störigt.
17.45 - utmaning 1 börjar tydligen...svärordet på i...Intervaller. Fy fan.
17.48 - Jag vill dö. Passet måste vara klart snart. 27 minuter? Jävla skit.
17.50 - hon som leder passet peppar. Jag blir lite förbannad och tycker att hon kan visa hänsyn till att jag födde barn för 2 månader sen och inte har tränat på ett tag.
17.52 - tittar ner på motståndsökarenknappen...vad fan det nu heter. Ser då: In case of emergency. Press here. Jag är jävligt frestad att trycka.
17.57 - nu trycker jag på knappen. Oj...jag rör knappt på fötterna.
18.02 - brukar det inte vara en paus typ nu?
18.04 - VART FAN ÄR PAUSEN?
18.05 - det blir ingen Paus. Det blir fan ingen Paus.
18.07 - alla ökar motståndet. Jag minskar lite. Hur fan håller man takten?
18.09 - nananananana jag dör snart.
18.15 - nu går jag. Passet är slut, jag är slut.
18.17 - fan och helvete vad jag luktar illa. På riktigt illa. Står knappt ut själv. Jag ska fan aldrig mer gå på spinning...eller jo...om jag köper lite nya träningskläder kanske jag kan det...
18.18 - lämnar friskis och tänker på alla de gånger tidigare under alla år som jag lämnat friskis efter ett pass. Blir lite nostalgisk faktiskt.
18.22 - entrar affären och shoppar loss. Sådärja. Nu kan jag gå på spinning igen. Har nu lyckats förtränga hur hemskt det var...precis som med förlossningen.
18.24 - kul med spinning ju!
17.03 - jag paxar en spinningcykel. Precis som gamla tider.
17.15 - sambon anländer och hämtar sonen (som har kräk på sig och sina kläder och som mamman inte torkat bort)
17.22 - ställer in cykeln och sätter mig för att veva lite innan passet startar. Jag tänker för mig själv: "Gud så roligt det ska bli. Jag känner mig så redo."
17.24 - tänker på hur det var förr då detta var vardag för mig. Inser också att många som är där är samma människor som för tre år sedan...
17.29 - passet startar lite tidigare. Nu så. Jag ställer in motstånd. Inget alls... och fötterna trampar...
17.38 - passet startar på riktigt. Nu kör vi. Öser på med motstånd. Det är förmodligen lika mycket motstånd som de andra hade när de började värma upp. Alltså typ inget.
17.39 - sänker motståndet.
17.42 - glasögonen börjar glida neråt på näsan. Störigt.
17.45 - utmaning 1 börjar tydligen...svärordet på i...Intervaller. Fy fan.
17.48 - Jag vill dö. Passet måste vara klart snart. 27 minuter? Jävla skit.
17.50 - hon som leder passet peppar. Jag blir lite förbannad och tycker att hon kan visa hänsyn till att jag födde barn för 2 månader sen och inte har tränat på ett tag.
17.52 - tittar ner på motståndsökarenknappen...vad fan det nu heter. Ser då: In case of emergency. Press here. Jag är jävligt frestad att trycka.
17.57 - nu trycker jag på knappen. Oj...jag rör knappt på fötterna.
18.02 - brukar det inte vara en paus typ nu?
18.04 - VART FAN ÄR PAUSEN?
18.05 - det blir ingen Paus. Det blir fan ingen Paus.
18.07 - alla ökar motståndet. Jag minskar lite. Hur fan håller man takten?
18.09 - nananananana jag dör snart.
18.15 - nu går jag. Passet är slut, jag är slut.
18.17 - fan och helvete vad jag luktar illa. På riktigt illa. Står knappt ut själv. Jag ska fan aldrig mer gå på spinning...eller jo...om jag köper lite nya träningskläder kanske jag kan det...
18.18 - lämnar friskis och tänker på alla de gånger tidigare under alla år som jag lämnat friskis efter ett pass. Blir lite nostalgisk faktiskt.
18.22 - entrar affären och shoppar loss. Sådärja. Nu kan jag gå på spinning igen. Har nu lyckats förtränga hur hemskt det var...precis som med förlossningen.
18.24 - kul med spinning ju!
Skrikets dag!
Små barn förstår inte rutiner har jag hört och läst. Hahahahaha ha säger jag bara. Min son vaknar till vid 4 på morgonen. Lallar för sig själv. Vid 5 börjar han trycka och vid 6 gnäller han tills någon kommer. Då ger han mig ett stort leende. Vi byter bajsblöja och sen ligger han och leker eller gnäller tills jag lyckas få honom att somna om. Det brukar bli runt halv 8. Idag var inget undantag. Hade tänkt gå upp runt halv 9, men det blev halv 10. Jag märkte direkt att något var lite...off...med sonen.
Lyckades äta i alla fall. Typ i alla fall. Promenaden blev lite senare än planerat. Kommer iväg. Sonen somnar direkt när han hamnar i vagnen. Ovanligt faktiskt. Han brukar gnälla tills vi kommer ut. Jag tänker gå till centrum och handla strumpor till sonen. Tar en omväg för att få en långpromenad. Nästan en timme går innan sonen vaknar och knorrar. Frågan är då...chansa på centrum eller gå hem.
Något säger mig att jag bör gå hem.
Något har rätt.
Sekunden jag viker av hemåt börjar sonen skrika högt. Tur jag endast möter en tonåring som ser förskräckt ut.
Han skriker hela vägen hem. Slutar inte då. Jag pular ner honom i bilstolen och kastar mig ut till bilen. Petar in nappen ett par gånger innan jag kommer iväg. Ut på motorvägen och tillbaka, runt, fram och tillbaka.
Vi åker i en timma. Sonen sover. Mamman pustar ut. När en timma har gått åker vi hem. Sonen sover. Mamman förbereder mat till sonen. Äter själv. Sonen knorrar. Mamman petar in nappen. Flera gånger tills nappen inte duger. Sonen får då mat.
Mamman vaggar sonen i famnen. Sonen somnar nästan. Tills mamman lägger ner sonen. Då vaknar han. Mamman förbereder sig på att åka och träna. In med sonen i bilen igen. Sonen somnar. Pappan möter upp mamman och tar sonen så mamman ska få träna...
Så...då var klockan 17.30 och mamman ska träna för första gången på väldigt länge...
Men den historien förtjänar ett helt eget inlägg.
 |
| Sonen i väntan på pappa. |
fredag 18 mars 2016
Träning!
Okej. Jag har bestämt mig. Det var 2 månader sedan jag fick min lille son och ännu längre bak i tiden än så som jag tränade. Flåsade kanske runt mig på någon promenad typ. Inte mer än så. Men nu...nu blir det ett kärt återseende.
Jag ska börja på spinning!
Herregud.
Ja men det blir nog bra. Gick in med bestämda steg. Det kittlade i kroppen vid tanken på att börja träna. Skön känsla. Egentid och träning på en och samma gång. Fantastiskt bra! 2-3 pass i veckan.
Träffade en gammal bekant på friskis. Jag har tränat där förr, rätt mycket. När var jag där sist? 2013.
...
Hahahahaha ja. Fint. Men jag har sprungit en del sen dess i alla fall. Kan Jag trösta mig med.
Var och handlade lite idag. Det låg kexchoklad vid kassorna. Köpte jag en? Jajamen. Mulade jag i mig hela direkt när jag kom till bilen? Jajamen. Var det gott? Jajamen. Fick jag lite dåligt samvete ändå? Haha...nej!
Jag ska ju börja träna. Den där kexchokladen är ett minne blott. Och med mina promenader. Se upp beach 2017 - här kommer jag (och min nya hängröv som jag är osäker på om någon spinning i världen kan råda bot på).
Behövde förresten inte visa leg på systemet idag. Kul!
Jag ska börja på spinning!
Herregud.
Ja men det blir nog bra. Gick in med bestämda steg. Det kittlade i kroppen vid tanken på att börja träna. Skön känsla. Egentid och träning på en och samma gång. Fantastiskt bra! 2-3 pass i veckan.
Träffade en gammal bekant på friskis. Jag har tränat där förr, rätt mycket. När var jag där sist? 2013.
...
Hahahahaha ja. Fint. Men jag har sprungit en del sen dess i alla fall. Kan Jag trösta mig med.
Var och handlade lite idag. Det låg kexchoklad vid kassorna. Köpte jag en? Jajamen. Mulade jag i mig hela direkt när jag kom till bilen? Jajamen. Var det gott? Jajamen. Fick jag lite dåligt samvete ändå? Haha...nej!
Jag ska ju börja träna. Den där kexchokladen är ett minne blott. Och med mina promenader. Se upp beach 2017 - här kommer jag (och min nya hängröv som jag är osäker på om någon spinning i världen kan råda bot på).
Behövde förresten inte visa leg på systemet idag. Kul!
tisdag 15 mars 2016
En tisdag...
Igår flängde vi fram och tillbaka, ut och in ur bilen. Stackars Emil. Han var jättesnäll hela tiden.
Idag provde vi oss på en lugnare dag. Emil vaknade efter ca tre timmar och blev lite grinig. Jag gav honom mat, men egentligen vet jag inte om det var hunger som väckte honom. Om det blir samma i natt ska jag prova att bara natta om honom. Får se om det funkar. I alla fall så har han fått en ny rutin...och det är att han valnar typ 5, halv 6 och vill äta. Sen skiter han...allt mellan 6 och 7. Gärna två gånger. När den blöjan är bytt får han sova på mig. Jag somnar också. Riktigt mysigt. Just idag blev det sovmorgon till halv 10, 10. Hade egentligen tänkt gå upp vid 9, men det sket sig. Var så mysigt. Jag klev sen upp och hann med några saker innan lillkillen skulle upp han också.
Vi myste tillsammans innan det blev dags att få besök av pingvinmammorna och Emils kompisar. Vi åt lunch, fikade och snackade massor som vanligt...och tiden gick sjukt fort. Tre timmar flög förbi. När de gått lekte Emil i babysittern medan jag fixade med tvätt och lagade middag. Jag kunde äta middag också innan Emil behövde vara sjukt nära för att vara nöjd.
Emil är fortfarande lite grining på kvällen. Inte som förut, men lite. Ofta är han teött tycker jag. Att söva honom när mig funkar, men jag vill ju inte natta honom vid 6 redan. Så svårt. Att mata och natta mellan halv 8 och 8 tycker jag är lagom.
Att skapa rutiner med en sådan liten bebis funkar ju inte till hundra procent, men rutinerna kring hur läggningen ska gå till funkar att hålla. Byta blöja, pyjamas, mata i sovrummet med nattlampan tänd och vagga till sömns. Sen lämna. Emil sover numer i sin vagga.
Idag är det tisdag och då är det Parneviks och Ung och bortskämd. Sen ska jag lyssna på pod innan jag somnar. Sen hoppas jag att han ska sova fem, sex timmar i sträck innan han vill äta. Senaste nätterna har det som sagt inte funkat utan han har vaknat efter tre. Men då ska jag försöka få honom att somna om istället för att mata. Får se om det funkar...
Och hoppas han inte grymtar hela natten...det händer också...
söndag 13 mars 2016
Den där dagen...
Plötsligt kommer dagen...dagen då ens 2 månaders son kan nattas i sin vagga och sover 4-6 timmar i streck. Jag provade en dag...trodde aldrig det skulle gå. Jag var ensam och valde att titta på en film. Nattade sonen vid 8 och såg sen filmen. Fick pausa flera gånger för att gå och se om han andades. Lite småharig bara. Vid 11 gick jag och la mig. Trodde han skulle vakna men icke. Jaha...Ska jag sova nu då. Åkej. Sonen vaknar först kl. 2 och vill ha mat.
Va?
Coolt.
Sonens första sov period är på 4-6 timmar. Sen är de lite kortare, men ändå riktigt bra. Vill man ta sovmorgon går det om sonen får sova på en.
Han har tagit sig förbi 8 veckors fasen och är just nu i en harmonisk period. Han sover mycket....växer kanske...äter bra och är glad. Det är så skönt att se honom så!
När han har sovit dåligt har jag undrat varför. Varför sover han inte? Varför vaknar han så fort jag lägger ner honom?
Nu tänker jag...varför sover han så länge? Är något fel? Jag måste väcka honom...eller? Ska han ligga själv och sova?
Tänk att man alltid reflekterar och aldrig blir riktigt nöjd. Märkligt.
Nu ska jag njuta av att sonen sover bra, mår bra och att jag hinner göra saker på dagarna. Rätt var det är kommer nästa fas då sonen vill vara klistrad igen. Då får jag njuta av det...
Va?
Coolt.
Sonens första sov period är på 4-6 timmar. Sen är de lite kortare, men ändå riktigt bra. Vill man ta sovmorgon går det om sonen får sova på en.
Han har tagit sig förbi 8 veckors fasen och är just nu i en harmonisk period. Han sover mycket....växer kanske...äter bra och är glad. Det är så skönt att se honom så!
När han har sovit dåligt har jag undrat varför. Varför sover han inte? Varför vaknar han så fort jag lägger ner honom?
Nu tänker jag...varför sover han så länge? Är något fel? Jag måste väcka honom...eller? Ska han ligga själv och sova?
Tänk att man alltid reflekterar och aldrig blir riktigt nöjd. Märkligt.
Nu ska jag njuta av att sonen sover bra, mår bra och att jag hinner göra saker på dagarna. Rätt var det är kommer nästa fas då sonen vill vara klistrad igen. Då får jag njuta av det...
onsdag 9 mars 2016
Tv-tablån
När man är mammaledig hittar man sina rutiner. Även dagar då man inte har rutiner har man det. Typ.
Något man snabbt lär sig, oavsett om man vill det eller inte, är Tv-tablån. Jag har lärt mig hela tv3 tablån utantill. Mycket bra program.
Jag har till och med börjat titta på diverse olika fruar-program. Orange county, Hollywood. Parneviks och Ung och bortskämd är favoriter. Därför är tisdagskvällen en favorit.
Visa dagar spenderas helt framför teven. Från tidig morgon till sen kväll, och förr även på natten. När jag ammade gick jag alltid upp och satte mig i soffan. Då lärde man sig även tablån under natten och mycket tidig morgon.
Idag såg jag att Charlotte i Sex and the city hade gift sig med Trey och Carrie hade varit otrogen mot och gjort slut med Aidan. Sist jag tittade hade Charlotte och Trey just träffats och Carrie var lycklig med Aidan. Då insåg jag att jag inte tittat på tv på länge...
Jisses!
Något man snabbt lär sig, oavsett om man vill det eller inte, är Tv-tablån. Jag har lärt mig hela tv3 tablån utantill. Mycket bra program.
Jag har till och med börjat titta på diverse olika fruar-program. Orange county, Hollywood. Parneviks och Ung och bortskämd är favoriter. Därför är tisdagskvällen en favorit.
Visa dagar spenderas helt framför teven. Från tidig morgon till sen kväll, och förr även på natten. När jag ammade gick jag alltid upp och satte mig i soffan. Då lärde man sig även tablån under natten och mycket tidig morgon.
Idag såg jag att Charlotte i Sex and the city hade gift sig med Trey och Carrie hade varit otrogen mot och gjort slut med Aidan. Sist jag tittade hade Charlotte och Trey just träffats och Carrie var lycklig med Aidan. Då insåg jag att jag inte tittat på tv på länge...
Jisses!
Utveckling
Vi tror att sonen gått igenom 8 veckors fasen. Det var mycket med allergi och förstoppning och vår lille kille har haft det tufft i våra ögon. Och så fasen på det...
Jag har en bok där det står mycket om alla faser som barn går igenom och det var som att läsa om sonen. Det betyder även att han utvecklas. Och jag ser stora framsteg hos honom.
Han har pratat och lett tidigt, men nu är det mer och tydligare. Framförallt pratet. Leendena är stora och härliga. Även något skratt har vi hört.
Han sitter längre stunder i sin babysitter och är nöjd med livet. Han sitter gärna nära oss i köket när vi pysslar där eller vid tvn. Han har leksaker på den som han kan trixa med och dom har han upptäckt. Han slår på dem, tittar på dem och skrattar. Helt underbart!
Så med faser och tuffa tider kommer utveckling. Häftigt! Och när jag ser på bilder förstår jag inte hur han kunde vara så liten...inte för att han är enorm nu, men större. Och så duktig!!
Jag har en bok där det står mycket om alla faser som barn går igenom och det var som att läsa om sonen. Det betyder även att han utvecklas. Och jag ser stora framsteg hos honom.
Han har pratat och lett tidigt, men nu är det mer och tydligare. Framförallt pratet. Leendena är stora och härliga. Även något skratt har vi hört.
Han sitter längre stunder i sin babysitter och är nöjd med livet. Han sitter gärna nära oss i köket när vi pysslar där eller vid tvn. Han har leksaker på den som han kan trixa med och dom har han upptäckt. Han slår på dem, tittar på dem och skrattar. Helt underbart!
Så med faser och tuffa tider kommer utveckling. Häftigt! Och när jag ser på bilder förstår jag inte hur han kunde vara så liten...inte för att han är enorm nu, men större. Och så duktig!!
måndag 7 mars 2016
Babblarna
Barn behöver inte tv, Ipad, dator eller telefon. I alla fall inte när de är 8 veckor gamla. Men det behöver mamman och pappan. För vad finns där? Jo...
Babblarna!
Flera gånger har dessa färgglada och sjungande varelser fångat sonens uppmärksamhet. Senast idag kom jag hem efter en tur till affären (för att köpa fikabröd, en helt annan historia) och sonen sitter då i sin babysitter, framför teven och gungar i takt med musiken. Pappan? Han sitter nöjd i soffan och glor på sonen. Med ett stort leende.
Vi tror till vår förskräckelse att vi kommer att behöva se detta till middagen. Det behöver vi inte. Till och med sonen tröttnar faktiskt till slut och mamman och pappan kan istället titta på Parneviks.
Men babblarna. I nödlägen helt fantastiska.
Sen att den gula babblaren ser ut som en penis är en helt annan sak.
Babblarna!
Flera gånger har dessa färgglada och sjungande varelser fångat sonens uppmärksamhet. Senast idag kom jag hem efter en tur till affären (för att köpa fikabröd, en helt annan historia) och sonen sitter då i sin babysitter, framför teven och gungar i takt med musiken. Pappan? Han sitter nöjd i soffan och glor på sonen. Med ett stort leende.
Vi tror till vår förskräckelse att vi kommer att behöva se detta till middagen. Det behöver vi inte. Till och med sonen tröttnar faktiskt till slut och mamman och pappan kan istället titta på Parneviks.
Men babblarna. I nödlägen helt fantastiska.
Sen att den gula babblaren ser ut som en penis är en helt annan sak.
Sluta amma och egentid igen
Jag har egentligen aldrig tyckt att amning varit något mysigt och bra. Det har krånglat från början och det har varit kämpande med att sonen ska få grepp, amningsnappar, amningsrace och flera mjölkstockningar. Mot slutet var det även en kamp att få en skrikande son att ens äta. Och han slutade är av båda och tog ett i taget. Spända och ådriga bröst. Skönt.
Beslutet kom som en lättnad. Ja visst tänkte jag att min son skulle få den bra bröstmjölken så länge som möjligt. Och ja, jag funderade om och om igen på mitt beslut. Men jag kunde ändå inte välja något annat. Jag mådde inge bra. Sonen kände det.
Så jag slutade. Och har inte ångrat det en sekund. Jag slipper mjölkstockning och får ha min kropp i fred. Sonen är nöjd, mätt och sover bättre dag och natt. Våra mat stunder är mysigare. Även pappan kan hjälpa till. Och sonen har en mer avslappnad, lugn och glad mamma. Så värt hundra gånger om! Även om sonens ersättning luktar skit och bajset ännu värre...men han klagar inte...han är gladare och nöjdare. Gullunge!
Jag och sambon hade egentid igår. Sonen var hos mormor och morfar. Första gången vi var hemma själva utan sonen. Skönt.
Men...
Det var något som saknades. Och det var så tydligt. Vi är inte ensamma längre. Och hur skönt det än är att bara vara vi så är det en stor del som saknas. Vi är inte två. Vi är tre. Och det allra allra bästa är när vi tre är tillsammans.
Mamman, pappan, sonen. Familjen. De tre musketörerna. Starkast tillsammans.
Beslutet kom som en lättnad. Ja visst tänkte jag att min son skulle få den bra bröstmjölken så länge som möjligt. Och ja, jag funderade om och om igen på mitt beslut. Men jag kunde ändå inte välja något annat. Jag mådde inge bra. Sonen kände det.
Så jag slutade. Och har inte ångrat det en sekund. Jag slipper mjölkstockning och får ha min kropp i fred. Sonen är nöjd, mätt och sover bättre dag och natt. Våra mat stunder är mysigare. Även pappan kan hjälpa till. Och sonen har en mer avslappnad, lugn och glad mamma. Så värt hundra gånger om! Även om sonens ersättning luktar skit och bajset ännu värre...men han klagar inte...han är gladare och nöjdare. Gullunge!
Jag och sambon hade egentid igår. Sonen var hos mormor och morfar. Första gången vi var hemma själva utan sonen. Skönt.
Men...
Det var något som saknades. Och det var så tydligt. Vi är inte ensamma längre. Och hur skönt det än är att bara vara vi så är det en stor del som saknas. Vi är inte två. Vi är tre. Och det allra allra bästa är när vi tre är tillsammans.
Mamman, pappan, sonen. Familjen. De tre musketörerna. Starkast tillsammans.
Mycket händer...
Länge sen nu...tänk att mammalivet kan ta så mycket tid.
Vi har haft lite tufft här hemma ett tag. Vår lille kille reagerade på ersättning igen. Kaskadkräktes tills det kom galla. Sov sen mest och verkade inte vilja äta. Då blir man skraj. Jag bara grät och tyckte att allt var hemskt. Tur sambon kunde ta kontroll. Slutade med akuten. Där ville de ta kissprov. Sonen skulle ligga där och vi skulle vänta på att han kissade. Inte få med det första och inte det sista. Toppen. Sonen var nöjd i max tio min och gallskrek sen. Blev lugn när han väl kissat och fick komma upp i famnen. Såklart. Lilla skrutten.
Eventuell komjölkallergi.
Va fan.
Några tuffa dagar följde. Jag mådde inge bra alls. Fick mjölkstockning i ena bröstet. Sen andra. Mm.
Jag som just nästan beslutat mig för att sluta amma. Fick komjölksfri ersättning. Sonen fick det hela tiden och jag pumpade och drog ner för att minska produktionen.
Nu några dagar senare verkar sonen gladare och ha mindre ont i magen. Han kräks mindre, har mindre gaser och magsmärtor och bajsar igen. Hemskt och sjukt illaluktande grönt bajs. Men bajs likväl. Han sover bättre natt och dag.
Tror han kom in i sin 8 veckors fas samtidigt. Han gnällde och skrek mer och gick inte att lägga ner själv. Påfrestande! Men nu verkar den vara förbi. Och sonen är mer medveten om saker. Han har utvecklats. Underbart!
Min lilla pluttunge.
Vi har haft lite tufft här hemma ett tag. Vår lille kille reagerade på ersättning igen. Kaskadkräktes tills det kom galla. Sov sen mest och verkade inte vilja äta. Då blir man skraj. Jag bara grät och tyckte att allt var hemskt. Tur sambon kunde ta kontroll. Slutade med akuten. Där ville de ta kissprov. Sonen skulle ligga där och vi skulle vänta på att han kissade. Inte få med det första och inte det sista. Toppen. Sonen var nöjd i max tio min och gallskrek sen. Blev lugn när han väl kissat och fick komma upp i famnen. Såklart. Lilla skrutten.
Eventuell komjölkallergi.
Va fan.
Några tuffa dagar följde. Jag mådde inge bra alls. Fick mjölkstockning i ena bröstet. Sen andra. Mm.
Jag som just nästan beslutat mig för att sluta amma. Fick komjölksfri ersättning. Sonen fick det hela tiden och jag pumpade och drog ner för att minska produktionen.
Nu några dagar senare verkar sonen gladare och ha mindre ont i magen. Han kräks mindre, har mindre gaser och magsmärtor och bajsar igen. Hemskt och sjukt illaluktande grönt bajs. Men bajs likväl. Han sover bättre natt och dag.
Tror han kom in i sin 8 veckors fas samtidigt. Han gnällde och skrek mer och gick inte att lägga ner själv. Påfrestande! Men nu verkar den vara förbi. Och sonen är mer medveten om saker. Han har utvecklats. Underbart!
Min lilla pluttunge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)