Ändrade rutiner

Igår kväll och inatt sov Emil riktigt oroligt. Imorse vid typ 5 vaknade både jag och Jonas och tittade mot Emils säng. Då ligger ungen och håller i spjälorna, kikar ut ovanför spjälskyddet och stirrar på oss. Hur kan man inte asgarva då trots att klockan är 5. Flyttade över honom till vår säng och han somnade nästan några gånger men låg mest och krånglade. Vid halv 7 gav jag upp och gav honom frukost. Han åt men fortsatte krångla. Då "tvingade" jag honom att sova på mig. Det innebär att jag lätt håller ner huvud och rumpa medan jag buffar lite. Till slut somnade han. Jag med. Och vakande med huvudvärk...

När vi vaknade nästa gång låg vi kvar ett tag. Jag försökte sjunga för honom, men han höll för min mun. Åkej!

Eftersom vi brukar gå upp så Emil äter frukost vid 8 så ändrades hela dagens rutiner en aning. Med maten gick det ok, men inte med sovningen. Jag HATAR när rutiner ändras för mycket. Sabbar hela dagen. Och jag tycker att det påverkade Emil också.

Efter lunch var han så trött att han höll på att flippa när han åt. Så fort jag hade krånglat ner honom i vagnen och gått ut så somnade han.

Jag mötte upp min mammavän Sandra och hennes dotter Nathalie i centrum. Vi åt lunch/fikade och handlade och tog den en promenad hem. Mycket välbehövligt och mysigt. Som vanligt. Emil vaknade när vi åt och var vaken hela vägen hem.

Jag hade en tanke att dammsuga. Jag dammade häromdagen, men tänkte fortsätta. Satte igång dammsugaren och Emil började gråta. Jag satte Emil framför babblarna och startade dammsugaren. Emil började gråta. Jag fick då dammsuga köket med Emil i famnen i något slags försök att visa att dammsugaren är snäll.

Jag lyckades dammsuga hela undervåningen i omgångar i alla fall.

Man kan säga att Emil somnade snabbt. Får se hur kvällen, natten och morgonen blir. Emil har inte bajsat idag och verkade besvärad på eftermiddagen och kvällen. Hatar när jag ser att han har ont eller är besvärad. Han får ju både mat och gröt nu så det är väl inte så konstigt att magen reagerar. Hoppas att det ger sig imorgon bara.

Nu blir det Lotta på Liseberg på tv4play. Tjohej!

Bebis sover

Ofta när Emil sover hemma spenderar jag mer tid att kolla om han sover eller har vaknar än jag gör annat eller typ gör ingenting en stund. Ex han somnar vid 9. Jag vaggar extra i 5 min för att vara säker. Jag smyger bort och kollar tillbaka inom 2 min. Jag gör något annat men får för mig att han låter...smyger och kollar...och sen fortsätter det så...

Ibland får man nåt gjort men oftast känns det som att jag i princip bara väntar på att han ska vakna.

Och sen har vi det där med att vilja kolla om han lever när han sover. Har vid tillfällen petat på honom och han har vaknat. Då har man ju panik och försöker få honom att somna om.

Tokig. Det är bara förnamnet hur man blir som förälder tydligen...

Snapchat

God kväll!

Idag har det varit varmt igen. Jag och Emil har haft en skön och lugn dag. Efter frukost sov Emil i nästan en timme och jag kunde bädda rent i sängen. Skulle behöva städa hela huset, men man får ta en sak i taget.

Till lunch fick Emil en halv burk kalops. Han krånglar lite när han äter mat. Inte så att han inte vill ha, men lite krånglig. Sitter liksom inte riktigt stilla. När han sen fick två sorters fruktpure satt han helt still och åt så snällt. Unge! Han drack väldigt lite vatten, men fick ersättning som komplement. Verkade vara lagom för honom.

Vi gick en promenad och Emil sov mer än en timma. Iklädd 74 kläder. Tiden går så sjukt fort. Sjukt.

Gröten åt han riktigt bra idag. Knappt nåt kladd alls. Fortfarande dåligt med vatten tyvärr men så länge han äter ersättning bra är jag inte orolig. Han sov en stund till på eftermiddagen och var därför pigg och leksugen när pappan kom hem. Blev dock trött fort och nattades efter massa lek.

För min del håller jag på att lära mig snapchat. Trixigt men kul. Barnsligt kul. Medan sambon kollar Game of thrones fixar jag med det. Slipper dock inte ljudet så jag kan ju vara tänka mig vad som händer. Lite för mycket våld för min del.

Regnig söndag

God eftermiddag!

Igår var en varm dag alltså. Satan! Man klagar ju inte, men 40 grader är varmt. Vi gick två promenader under dagen och Emil kunde sova. Vi hängde lite på altanen och hälsade på Emils farmor och farfar där han fick gröt och vi fikade. Det var varmt sent på kvällen, men då åt myggorna upp oss. Måste köpa nåt som håller dem borta.

Idag är det varmt och kvavt. Det har regnat som tusan så det är en innedag. Emil gav oss sovmorgon till kl. 8. Då hade jag vänt på honom en gång och ändå vaknade han med huvudet åt fel håll. Så han rör sig friskt i nestet.

Vi har mest tittat på tv idag. Emil har sovit, lekt och badat. Han har även fått smaka på kalops. Helt ok och han åt kanske lite mer än en fjärdedels burk. Och lite fruktpure. Den hade han kunnat äta massor av. Han fick i sig lite vatten också. Spännande att få prova mat och se vad han gillar och inte. Eftersom han är lite överkänslig ska vi inte ta mat med överdrivet mycket morot eller tomat. Så ingen köttfärsås till att börja med.

I eftermiddag ska vi handla lite när Emil ätit sin gröt. Och jag måste hämta mitt paket med badkläder. Ser inte fram emot att prova, men jag hoppas att jag hittar nåt som jag är bekväm med. Sambon hade tänkt klippa gräset, men eftersom det regnar får det vänta.

Rätt skönt med en regning dag så man bara kan lata sig framför tvn.

Midsommar 2016

Idag när vi tog en morgonpromenad var vi ensamma ute i hettan. Dagen efter midsommar.

Nu hänger vi på altanen i värmen.

Igår regnade det på morgonen, men vi klarade oss resten av dagen. Det kom någon droppe och det var mulet länge, men varmt. Riktigt bra väder för att vara midsommar.

Vi började dagen hos svärföräldrarna. Där åt vi sillunch och gick sedan till en midsommarstång och tittade på när alla andra dansade. Det var ingen musik utan en kvinna som sjöng. Det hade jag kunnat vara utan faktiskt. Falskt! Sen blev det jordgubbar och grädde innan vi åkte hem för att ge Emil gröt.

Vi åkte sen hem till vännerna Sanna och Tobias där även ett annat par vi känner befann sig samt nya bekantskaper. Vi fikade, åt sen grillmiddag, spelade kubb och lekte massa andra lekar. Kvällen avslutades med bad för några. Jag badade fötterna, men det fick räcka för denna gång.

Emil hade svårt att somna och vaknade sedan skitglad när vi skulle hem runt 1 tiden. När vi kom hem och la honom i sängen låg han och skrattade för sig själv. Jag pluggade i nappen och la en hand på huvudet och den andra på magen. Då somnade han snabbt.  Gullungen!

Vilken bra midsommar!

Dagen före midsommar

Idag vaknade Emil innan 6, vände sig på mage och gnällde. Jag gick upp och vända tillbaka och han fortsatte i samma mönster. Runt 7 måste han ha somnat om då jag vaknade kl 8. Då gjorde vi morgon. Efter frukost tog jag mig ut på promenad rätt snabbt. Emil verkade trött. Dock somnade han inte. När jag gått en lång bit upptäcker jag att han behöver en ny blöja...och jag har inga med mig...

Jag var nära en liten Ica och det skulle gå snabbare att gå dit än hem. På väg mot Ica somnar han. Jag handlar och väcker sen min skönt sovande bebis så han ska slippa ligga i bajs. Jag tänker att han ska somna om. Varför i hela fridens namn tänker jag så? Tror jag på riktigt att han ska somna om? Han var inte alls sur. Jätteglad, men jag fick så dåligt samvete för att jag väckte honom. Efter lunch gick vi en promenad till och Emil var såklart trött och sov mer än en timme.

Blev totalt 1,5 mil idag. Det känner jag mig nöjd med.

Sambon kom hem tidigt och var med när Emil åt gröt. Sen var vi och handlade. Eller...sambon handlade medan jag körde en extra tur med Emil som somnade. När jag och Emil kom fram till butiken pantade vi burkar och mötte sen upp sambon som redan betalat. Jag bara såg på honom att han ville därifrån...

Ja varför handlar man dagen innan midsommar?

Nu på kvällen har min bästa vän, Emils gudmor varit hos oss. Det är alltid skönt att bara sitta och snacka skit. Känt varandra i 13 år...det är ett tag...

En bra dag!

Idag är en sån där dag som jag kallar En riktigt perfekt mammaledig dag.

När sambon klev upp imorse hittade han Emil sovandes på mage med huvudet rakt ner. Han rättade till huvudet själv och sov vidare. Men man blir ju livrädd. Han sov iaf vidare och vi klev upp som vanligt vid 7. Emil blev snabbt trött igen och somnade om i vagnen ett tag.

Vi tog en sväng med bilen och landade ute på domarudden. Där mötte vi upp mina mammavänner Sandra och Charlotte och Emils vänner Nathalie och Milo. Vi vuxna åt hamburgare och snackade på medan ungarna sov. Vi hamnade sen på en picknickfilt där barnen lekte, tjuvnöps och hade det bra. Så himla bra väder!

Därifrån åkte vi hem och busade och lekte massa. Sen blev det gröt. Emil gnällde lite, men satt sen snällt och väntade. Han åt duktigt och drack bra med vatten sen. Han blir duktigare och duktigare på att äta. Sen satt han och höll låda medan jag diskade hans flaskor.

Vi tog en promenad till centrum där jag köpte lite matburkar till Emil. Ska bli spännande att se vad han tycker. Sen tog vi en omväg hem för att köpa såpbubblor. Emil tycker det är superkul. Emil sov ca 40 min och var vaken i princip hela vägen hem. Han krånglade lite efter en stund men sen hörde jag en djup suck under sufletten och när jag tittade efter var det som att han hade gett upp och accepterade att han fick chilla bara.

Nät vi kom hem kom även sambon hem och hela familjen busade och åt middag. Sen blev det bad och nattning för Emil. Nu är det bara vuxna vakna. Pappan ska se serie och mamman är astrött och ska bara ta det lugnt.

Då och nu

Nu har det gått lite över 5 månader sedan vi var på Danderyd och fick träffa vår lille son för första gången. Tiden går både fort och långsamt...

Ibland kan jag tänka tillbaka på dagarna...veckorna...precis innan förlossningen. Där då jag bara gick och väntade. Jag hade inte kunnat tänka annorlunda då eftersom jag inte visste då det jag vet nu, men hade jag vetat hade jag kanske inte gnällt så mycket över att bara ligga och glo på tv, måla, läsa och sova. Låter helt underbart. Men då ville jag bara sluta vara gravid och träffa min son.

Dagen efter förlossningen tänkte både jag och sambon att vi aldrig skulle ha fler barn. När barnmorskan gick igenom förlossningen grät jag. Nu i efterhand har jag ingen skräck för det och inga hemska känslor när jag tänker tillbaka på den. Men man vet ju inte om det kommer om man får en till...

De första dagarna då vi var på avdelning 16 var tuffa och omvälvande. Nu när jag ser tillbaka på dem gör jag det med så mycket positiva känslor. Lite nostalgiskt typ...

Den jobbigaste tiden hittills med Emil var den första tiden hemma. Då kände jag mig så bortkopplad från resten av världen. Världens största grej hade liksom hänt mig, men alla andras liv pågick som vanligt. Märkligt. Eftersom han kom mitt i värsta rs-virus perioden så ville jag inte vistas bland för mycket folk. Så jag åkte ingenstans. Det var svinkallt för promenad och man var ju fortfarande mörbultad efter förlossning.

Det positiva var att Emil sov mycket. Åt, sket och sov. Och mina mammavänner. Människor som delade allt med mig.

När tiden gick och jag vågade mig ut bland folk öppnades ju liksom en helt ny värld. Man blev inte lika isolerad. Jag kunde åka till centrum, Ikea, mataffärer och träffa mer folk utan att vara rädd att Emil skulle bli dödligt sjuk. Väldigt skönt!

Nu när ens lilla knodd sover hela nätter (med få undantag) och oftast kan sova lite på dagen, äter bra och oftast är glad samt en ängel när vi tar oss iväg så inser jag hur kort den där perioden i början var. Även om den kändes skitlång då. Jag hade inte kunnat njuta mer än jag gjorde och även om Emil aldrig kommer vara så liten igen så är jag glad att vi gått igenom det och ju äldre han blir ju roligare blir det. Tycker jag!

Nuförtiden är man tom rätt kaxig!

grinAlbert

God eftermiddag!

När man bokar tid hos läkaren och de föreslår en tid säger jag oftast: ja det blir bra. Varför säger man så när man får en tid 8.30? Varför säger man inte bara nej och bara tar tiden om det inte finns någon annan?

Emil vaknade...på mage (!) vid 7. Då blev det  ny blöja och frukost. Och just denna morgon ska han "krångla"...liksom ligga och leka med flaskan och ta sin tid. Man får liksom behålla stressen på insidan. Vill inte att han ska drabbas av den. Sen upp och jag åt frukost och gjorde mig iordning. Sen in i bilen.

Besöket hos läkaren gick bra. Han fick göra pricktest och satt helt stilla när sköterskan fixade med det. När hon blåste såpbubblor försökte han fånga dem. Det ska vi köpa till semestern! Fick utslag på mjölk...så ingen mjölk innan 1 års ålder. Men inget utslag på ägg eller soja. Alltid något. Han eksem får vi acceptera lite så länge det inte blir värre. Och då skulle vi fundera och ev utesluta ämnen som gör det värre. Jag har ju också känslig hud så han har säkert ärvt det.

Hem och äta lunch. Sen ut på promenad. Emil sov i en och en halv timme. What? Jag lyssnade på två avsnitt av min favoritpod. Hem igen. Hann fixa med tvätt innan grinAlbert gnällde. Vi lekte en stund och sen dags för gröt. Satte Emil i stolen och skulle sen fixa. Han var inte helt nöjd hela tiden direkt. Han fick i sig sin portion gröt med katrinplommon och yttepyttelite vatten.

Försökte sen leka med mera men grinAlbert ville ingenting. Så vi åkte och handlade. Inga problem. Han är liksom en ängel när man åker iväg och grinAlbert hemma. Alla ba: gud ett sådant snällt barn. Jag ba: ja men gud ja. Man får lösa det så att man aldrig är hemma. Bra lösning.

När vi kommer hem är Emil trött. Och han behöver sova en stund sen eftermiddag för att slippa vara övertrött AB när han ska sova. Lägger honom i vagnen och går ut. Planerar att gå fram och tillbaka utanför tills han somnar. Då börjar det. Samma sak varje dag. Han börjar sparka med benen, som en besatt. Ögonen är halvöppna och han är verkligen skittrött. Och sparkar med benen. Drar i strumporna. Jag tar av honom dom. Han drar ut nappen osv. Medan han gör allt detta glor han på mig. Sjukt provocerande.

Jag är så himla lättprovocerad. Man ska ju utsätta sig för sådant som man tycker är läskigt eller obehagligt säger vissa. Och skaffa barn var väl det jag utsatte mig för. Något mer provocerande än min lilla älskade unge finns inte. Jo...Mycket iofs. Här kommer en lista:

- barn på affären som ropar om och om igen efter mamma. Mamma, mamma, mamma, mamma. Jag vet inte om dom eller om mamman som ALDRIG svarar är värst. Ibland har jag lust att svara: vad fan vill du?
- idioter i trafiken!
- människor i butiker. Ska jag behöva säga att du behöver flytta din vagn så jag kommer förbi eller kan du bara ställa den åt sidan på en gång.
- att sambon aldrig lägger i backen nät han parkerar, som jag gör.
- små, störiga ljud som upprepas.
- härmleken. Kommer få eksem när Emil lär sig den.
- gnäll. Jag förstår inte gnäll-språket.
- blåst!
- när telefonen självrättar så att ordet självrättar blir självlärd. Hade jag velat skriva självlärd hade jag gjort det.

Och så min lilla son då. Jag gav upp med att försöka få Emil att somna. Jag plockade upp matvaror och åt en macka istället. När sambon kom hem fick han Emil att somna i famnen. Det är som ett hån. Det är som att Emil straffar mig för att jag gav upp. Typ: haha pappa ska tro att jag är den lättaste ungen i världen.

Just nu är grinAlbert ganska jobbig när han är vaken, men likförbannat saknar jag honom som fasen när han sover.

Du ljuva småbarnsliv. Nu ska jag äta köttbullar och makaroner med asmycket ketchup innan grinAlbert vaknar.

Gubbar!

I fredags var det dags att fylla 29 år. Jag blev bortskämd med god mat och fin present. När Emil somnat gottade vi i oss kladdkaka med grädde och jordgubbar och såg sjätte Harry Potter filmen. Mitt val. Jag är barnsligt förtjust i Harry Potter.

På lördagen var det middag med bästa föräldragruppen. Vi åt grillat, glass och spelade sällskapsspel. Alltid lika trevligt. Denna gång kunde vi alla umgås samtidigt då alla barn sov. I princip hela tiden iaf. Våra gullungar.

Apropå sova. Emil är så envis med sömnen dagtid. Jag försöker hitta något mönster och jag har lyckats. Han behöver sova en stund på tidig förmiddag, en längre stund efter lunch och en kort stund på eftermiddagen innan nattning. Sover han inte den sista gången är han olidlig att vara med runt 7 då han ska nattas.

Idag sov han dock hela 50 min i vagnen medan jag gick. Dock höll han på att vakna när de tjöt ut ett antal tutande. Typ som när de vill varna för sprängning. Jag skulle kunna ha strypt den man eller kvinna som satte igång det. Likväl som  jag vill strypa alla som åker förbi mig med moped. Strypa. Långsamt. Eller gubbar som plingar fyrtioelva gånger med sin ringklocka på cykeln för att signalera att jag ska gå på vänster sida. Vem har sagt det? Och vem ger honom rätt att säga åt mig? Hade Emil vaknat hade jag sprungit ikapp honom och puttat av honom från cykeln. Nöjde mig med att skrika efter honom att jag går som jag vill. Gubbe.

Den nya kroppen

Var tvungen att läsa ett gammalt inlägg jag skrivit, om kroppen efter förlossningen. Hur ont det gör att föda barn? Typ glömt. Hur kroppen kändes efter förlossningen. Minns det som det var igår. Och min kropp är ju fortfarande efter en förlossning. Jag är ju hyfsat nyförlöst.

För att sammanfatta kan man väl säga att allt är lösare och slappare nu. 

Efter att jag slutade amma gick jag upp lite i vikt. Nu vette tusan vad jag väger. Och faktiskt- jag skiter i det. Däremot vill man kunna se sig själv i spegeln utan att vilja gråta. Jag vill kanske inte gråta, men jag känner mig rätt likgiltig. Jag har väl aldrig varit helt nöjd men haha...

Sen är det ju inte bara slappare. Höfterna har ökat typ 10 cm i bredd. Lika mycket som rumpan sjunkit. 

Att ha bikini denna sommar är rätt uteslutet. Inte för att jag är någon storbadare här hemma men ändå. Men jag vill kunna sitta med Emil i hans plaskpool och inte vilja överge honom och springa in om någon annan än min sambo skulle se på. Därför måste jag köpa en baddräkt. Har beställt hem några så får vi se.

Jag bestämde mig dock idag för att försöka skita i kroppshets och tog korta shorts på promenaden. Fan det finns ju viktigare saker hörni. Och Emil har rätt kralliga lår han också. Tror fler kommer titta på dem än på mina. Faktiskt. Hans vill man ju typ äta upp.

Två fina dagar

Jag och Emil har haft två händelserika och fantastiska dagar. Igår tog vi bilen in till stan och gick sen över till djurgården för att möta upp min klass, grannklassen och fina kollegor på Skansen.

Emil skötte sig fläckfritt hela dagen. Han låg och lekte, åt, sov och var på bra humör. Eftermiddagen och kvällen framtill sängdags var värre. Jag märkte dock själv hur sjukt trött jag var på kvällen. Och Emil kan ju inte riktigt hantera det på det sätt som jag kan. Men tillslut somnade han!

Idag har det skolavslutning i kyrkan. Eleverna sjöng så jag grät. Riktigt fint var det! Emil var tyst och lugn när musik sjöngs och spelades, men annars blev han uttråkad. Tillslut somnade han när han insåg att vi skulle stanna en stund.

Hemma den väntade finaste mamma vännerna och deras goa ungar. Emil var superglad över att få leka med sina kompisar. Sen blev han trött och tjurig när de gått.

Nu leker vi dock och väntar på pappan. Mamman har visst glömt att äta lunch idag. Oops.

Krångelbarn

Det här med barn är ju rätt svårt ibland. Och jobbigt. Men såhär...det är ju barnet som gör det krångligare än det behöver vara. 

Vi är på promenad. Emil börjar gnälla. Han får nappen som han drar ut och gnäller. Jag ger honom nappen som han drar ut och gnäller. Jag vänder hem. Vi fortsätter. Jag förklarar att vi inte kan vara hemma fortare än vi kan. Ska jag flyga hem tycker han. Jag säger även åt honom att behålla nappen. Han drar ut och gnäller.

Vi kommer hem och jag ser att han är svinnära att somna. Jag går fram och tillbaka utanför huset. Tillslut somnar han. Jag ställer mig frågan: om du var så trött...varför tog du inte bara nappen som du blev erbjuden och lutade dig bak för att vila? 

Så jag säger ju det - barnet krånglar. Mamman har den perfekta lösningen. Och när barnet gör som mamman rekommenderade - alla blir nöjda. 

Lista: mammalivet

Några saker som förvånat mig lite med mammalivet:

1. Antalet gånger man använder ordet "Hej" per dag.

2. Den störiga rösten som man får på alla inspelningar. Jag lovade ju mig själv att aldrig låta sådär fjantig.

3. Frustrationen över att det finns en liten människa som är så förbaskat trött, men VÄGRAR sova. Somna bara liksom. Asskönt.

4. Att en redig bajsblöja inte äcklar en utan får en att säga: Yes, bra jobbat älskling.

5. Man orkar knappt gnälla på sambon när han knölar ihop den blöta kökshandduken IGEN så att den omöjligt kan torka till nästa gång man ska använda den. Men bara knappt.

6. Hur mycket man  kan sakna en människa som sover. Han är ju där liksom. Men han är inte vaken. Då saknar jag honom. Fast han kan vara asjobbigt. Märkligt alltså.

7. Hur kroppen kunde förtäras något så fruktansvärt för att sedan återhämta sig hyfsat fort. Inget ser ju ut som det en gång gjorde, men jag trodde det skulle vara tusen gånger värre.

8. Att gå på toa med sin lilla son roar honom mer än att leka med leksaker. Lägger ner honom på mattan - gnäller. Lägger ner honom på mattan i badrummet - jätteglad. Han kommer spendera långa timmar på toan när han blir stor med andra ord.

9. Att man kan känna sig hyfsat pigg med 3-5 timmar sammanhängande sömn flera dagar i rad. 5 timmar är ju till och med ren lyx.

10. Den obeskrivliga kärlek man kan känna för en sådan liten människa.

Golf och vilda apungar

Åkte precis förbi en golfbana. Tänkte då: man kanske skulle börja spela golf. Alltså avkopplande. Jag som blir frustrerad när jag spelar minigolf. Men här får man ju drämma till bollen på ett annat sätt. Jag tänker mig scenariot: Jonas kommer hem från jobbet. Jag lämnar över apungen, tar min bag och drar. Nice!

Min apunge, apropå honom, får mer och mer...vad ska vi säga...karaktär för varje dag som går. När han sitter i bilen och är astrött. Alltså astrött (som man kan bli om man envisas med att vakna vid 5-6). Då tittar han på mig, gör sina tigerljud, tar tag i nappen och drar sakta ut den genom munnen medan han stirrar på mig utan att ändra min. I min värld säger han mig: du morsan...glöm det!

Alla säger att han är sin pappa upp i dagen. Jag håller med.

Sen håller han på att kicka så mycket i vaggan att spärren som gör att vaggan är stilla lossnar och hela vaggan knakar och rör sig orimligt mycket. Han vrider sig, lägger sig på sidan...skulle inte förvåna mig om ha klättrar ur snart. Så nu blir det en ny, stor säng till vår stora och vilda kille.

Studentfirande

Igår var vi iväg och firade Emils äldsta kusin som tog studenten. Emil var med på utspringet och sov sig igenom många tutor. Sen vaknade han med mungiporna nere. Vi konstaterade att ingen vill vakna till skrik, tutor och hög musik. Han blev dock snabbt glad. 

Emil lekte mycket tittut under dagen. Han fattade inte riktigt att när kusin Pontus försvann en stund kunde han titta kvar på samma plats. Nej då började Emil fokusera på något annat. Men skrattade högt när kusinen väl visade sig igen. Även ballonger var svinkul enligt Emil. 

Emil har börjat med något nytt. Jätteroligt. När Jonas kommer hem ler Emil stort av lycka. Sen tittar han alltid på mig som för att säga: det är pappa, set du det också. Det är så fantastiskt.

När jag är med Emil på dessa högtider så känns det så fantastiskt att denna lilla människa redan är så älskad av så många. Det värmer verkligen mitt hjärta.

Dem ständiga kampen

Med en liten unge ska allt tydligen vara en kamp.

Byta blöja - ja det är ju definitivt slut på tiden då man bara bytte blöja. Nu gnäller sonen till bara man lägger ner honom. Distraherar med sång. Det brukar funka en stund. Sen ska det ätas på fötter. Man får försiktigt bända på alla kroppsdelar för att få av kläder och blöja för att sedan tvätta och få på en ny blöja. Då har det även börjat rullas. Ner i diskhon verkar vara målet. Jag rullar honom tillbaka och han rullar iväg och så håller vi på så. Jag tar oftast på blöjan med han på sidan. Vid det här laget är han så uttråkad att han börjar gnälla och jag ställer mig frågan: varför låter du mig inte bara fixa det så det går fortare?

Ta penicillin - jag vet att det är äckligt. Jag vet att du inte vill ta det. Men efter 9 dagar borde du vara lite van i alla fall. Men nej. Jag visar sprutan och han stänger igen munnen som ett sträck. Om jag lyckas bända upp munnen försiktigt så trycker han ut tungan. Och så tittar han på mig som om han ville säga: jo försök du morsan. Försök du bara. Och jag ställer mig frågan: varför låter du mig inte bara fixa det så det går fortare? Tror du morsan ger upp efter 9 dagar...unge...

Sömnen - kampen mot sömnen. Ögonen är stängda. Sonen rör sig som en galning. Somnar i famnen för att han ger upp. Somnar snett för att han ålat sig till sömns. Vaknar klockan 5...halvsover...Och jag ställer mig frågan: varför somnar du inte bara? Du är astrött och blir grinarne annars.

På banan igen...äntligen...

Jisses.

Det har varit liiite mycket den senaste tiden. Förra helgen fick Emil utslag och det var inte riktigt enligt vår plan. Men han fick penicillin och kräm och redan efter några dagar såg utslagen bättre ut och Emil var mycket gladare och lättare att ha att göra med. Dock blev Jonas också sjuk så dagarna innan dopet innebar feber och sängliggande och jag fick hålla igång hushållet och planera dopet.

Dopet var fint och alla kändes glada. Emil plaskade i dopfunten och verkade trivas. Efter den dagen blev jag helt slut. På söndagen låg jag som en överkörd grävling i soffan och mådde dåligt, liksom sjukt trött.

Nu är det sista dygnet med penicillin för Emil och han mår jättebra och är sig själv...glad och busig. Jonas mår också bättre och kommer snart vara 100 procent.

Det var lite tråkigt att sjukdom tog över vår långhelg, men nu tar vi nya tag i denna kortvecka. Jag och Emil har varit på promenad och myst tillsammans. Efter ett uppehåll äter Emil smakportioner igen. Jag har fryst ner i iskuber som jag kan tina upp. Väldigt smidigt. Han älskar det. Sträcker sig efter maten, äter med ett leende och blir ledsen en stund efter att det är slut. Gullunge!

Nu kan det bara bli bättre

Jag är slut. Helt totalt finito. Det brukar jag vara såhär års ändå så det är väl egentligen ingen skillnad. Men istället för 23 barn är det en unge. Borde vara pigg som en lärka. Höhö.

Vi var till Umeå för tre veckor sen och veckan efter det började Emil sova dåligt och vara liite gnälligare. Veckan efter det, förra veckan, sov han sämre på dagen OCH var betydligt gnälligare. Som om inte det vore nog så fick han kraftiga utslag som visade sig vara infekterat eksem. Vi visste inte ens att han hade eksem. Lite torr liksom. Ja vi är väl helt dumma i huvudet förmodligen. Så helgen innebar två besök på akuten. Bah!

Den här veckan har inneburit att bli frisk för Emils del. Men det har inneburit svårare att somna, krångel med mat, gnäll/gråt och gallskrik. Man kan säga att han inte gillar att bli insmord eller att ta sitt penicillin tre gånger om dagen.

Han är iaf gladare på skötbordet. Så nu försöker jag fånga in rymmaren och få på blöjan innan han kissar ner hela rummet. Men förut behövde jag göra det samtidigt som jag lyssnade på vackert gallskrik. En sak mindre. Phju.

Och som om inte det vore nog insåg jag idag att det var 10 år sedan jag tog studenten. Va fan liksom. 10 år!! Det måste ju betyda att jag är vuxen typ. Obehagligt.

Jag tänker att det bara kan bli bättre nu typ.