Då har man varit mamma i en månad. Plötsligt heter man inte Sanna längre. Plötsligt är man mamman. Det är inget fel med det...inte alls. Jag älskar att vara Emils mamma. Jag kommer att älska det i hela mitt liv. Men...att ha någon som är så beroende av mig och som jag ska (och vill) sätta före mig själv var något nytt för mig. En del kanske har det naturligt i sig. Vad var livet innan barnet? Det känns som barnet alltid funnits. Jag känner inte så. Är jag sämst? Eller normal ändå? Vad det nu är...
Kanske har man rätt att känna vad man vill. Kanske.
I denna blogg skriver jag om mammalivet och allt vad det innebär. Vissa dagar är skit, vissa dagar är toppen och vissa, de flesta, är rätt mellanmjölk. Man sover 2-6 timmar per natt....inte i sträck. Man har bajs eller kräk eller kiss på kläderna. Man matar, vyssjar, kramar, byter...och kissar själv om tid finns...
Och tar hand om det finaste som finns. Min son. Min Emil.
Har längtat efter att den här bloggen. Ska bli så roligt att följa din uppfattning om hur det är att vara mamma. Du skriver med en såå härlig humor även när det är saker som du tycker är jobbiga.
SvaraRaderaJag ser fram emot att följa dig här. Pussgumma! I love u honey! 💜💜
Har längtat efter att den här bloggen. Ska bli så roligt att följa din uppfattning om hur det är att vara mamma. Du skriver med en såå härlig humor även när det är saker som du tycker är jobbiga.
SvaraRaderaJag ser fram emot att följa dig här. Pussgumma! I love u honey! 💜💜