Imorse hoppades jag på att få sova lite extra. Jag ammar och Emil blir pangtrött. Toppen. Jag bär in honom till sitt neste i sovrummet, lägger ner honom, ham sover. Jag lägger mig tillrätta, tittar till Emill, blundar. Emil vaknar. Emil är förbannad. Riktigt jävla förbannad. Han spyr. Jättemycket. Jag byter på honom. Två gånger. Sen får han vara utan kläder.
Jag låter honom ligga på mig. Trycker in nappen. Han spottar ut den för att kunna skrika ordentligt. Jag petar in den igen. Jag håller in den. Jag lägger ner honom brevid mig, nära. Vi somnar båda två. Jag vaknar i ett ryck och inser att jag ligger sjukt illa. Sonen sover hur bra som helst. Jag tänker att jag ska flytta honom till nestet försiktigt, nu när han sover så djupt.
Jag borde ha förstått.
Hur kunde jag inte förstå?
Jag hinner lägga ner honom och blunda innan han börjar vråla igen. Jag gömmer mig under täcket och vill försvinna. Sonen skriker. Jag vill försvinna. Vi ligger nog där i 10 minuter. Jag spelar in sonen när han skriker. Sonen är tyst när jag spelar upp det för honom. Knäpptyst. Sen kör han igen. Jag skriker också. Lite. Vill visa sonen hur larvig han är. Sonen förstår inte. Eller skiter i det.
Jag kliver upp, förbereder för attbyta blöja och ge mat. När jag kommer tillbaka tittar jag på min förtvivlade lilla son och vill plötsligt inte gråta för att han är jobbig utan för att han är så underbar och inte ska ligga där och gråta.
Sonen somnar i nestet efter nästa amning. Jag hinner duscha, dricka kaffe och klä på mig. Vi tar oss iväg till affären, möter upp mina fina, fina mammavänner och deras gosiga bebisar...som är något äldre än min son. Vi fikar och pratar. Min son sover. Som alltid när vi har gäster.
Vi får se hur denna natt blir. Man vet aldrig. Spännande. Eller väldigt vidrigt för en sådan som mig, som gillar att veta vad som ska hända. Ska jag få sova 3, 4 eller 7 timmar i natt?
Något jag ska komma ihåg när min son skriker är det här...
Hur jävla fantastisk han är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar