I natt har jag sovit 5 timmar. 5. Inte i sträck. Hur fan kan man vara pigg? Hur fan kan det vara en bra natt? Men det är det. Trots att jag vaggade och la ner hundra gånger innan han accepterade att det var dags att sova. Och då hade han hunnit kräka ner mig och sig själv.
På morgonen hade Emil bestämt att mamma inte skulle få vara i fred. Inte utan att han skulle skrika för full hals i alla fall. Jag lade min son, i sitt neste på golvet i badrummet. Av med kläderna fort som fan och på med vattnet. Han gillar ljudet av vatten, eller bara ljudet av något. Sen sjunger jag...som en besatt.
"En elefant balanserade på en liten, liten silvertråååd. Det tyckte han var så intressant så han gick och hämtade en annan elefant. Två elefanter balanserade..." osv...
Jag kom till tjugo elefanter innan jag kände mig nöjd. Han knappt slå av vattnet och tystna innan Emil uppfattade att mamma lurat honom och att han inte var nöjd alls. Efter en pratstund där mamma mest lät fjantig och Emil klämde fram några "eu" bakom hickan (efter allt skrikande) så var det dags igen. Napp i munnen, spotta ut. Kul lek. Inte. Emil kunde tänka sig att sova på mammas bröst i en timme, snarkandes. Jag lyckades få i mig en kopp kaffe och ett glas juice. Snabbt som fan.
Jag lade ner min son i nestet, slängde i mig fil och musli samt lite deo under armarna. Sen vaknar sonen. Vill äta. Slänger han i sig maten? Nej för tusan...här ska snuttas i 40 min. Mamman åt på 40 sekunder. Inhalera kallas det också.
Pappan kommer hem. Mamman pumpar ut lite extra mat, kollar kläderna efter kräk och sätter sig sen i bilen för att hälsa på kollegor och elever på jobbet. Är skakig när jag kommer fram...av glädje att få vara mig själv en stund. Att möta glädjen i elevernas och kollegornas ögon.
"Du ser annorlunda ut", säger en kollega, "Du ser ut som en mamma".
Måste vara en av de finaste komplimangerna jag någonsin fått ändå. Faktiskt.
Innan jag går får jag även veta att jag ser fräsch ut och luktar mjölk. Ja brösten har väl sprängts där under tröjan efter att inte ha ammat på snart fyra timmar. Hem till son och man. Mannen tittar på film. Sonen sover i bilbarnstolen. Med mössa på. Mamman undrar om pappan är medveten om att de fortfarande är inomhus. Mammas bröst håller på att sprängas, men vägrar att väcka sonen. Vardagsrumsbordet ser ut som ett bombnedslag. Mamman undrar lite lätt vad pappan sysslat med. Men håller tyst. Väldigt tyst. Mamman äter. Det var viktigare än att undra. Och går på toa. Det är mer än man hinner med vissa dagar (veckor...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar