Jag blir så himla imponerad när man ramlar på tips från...experter (?) gällande hur man uppfostrar sina barn.
Jag är på promenad med vagnen och går förbi två äldre damer. Skulle gissa på runt 70 år...typ...
Den ena har barnbarn och han är så vild och gör så mycket bus. Oj oj oj. Han är ju nu 13 månader, säger hon. Så nu kan man ju börja uppfostra.
Nu kommer vi till tipset. Tanten säger då: jag var med honom och så sa jag Nej, inte så. Och då slutade han ju.
Så nu vet jag och alla andra föräldrar därute. Om ert barn gör något du inte tycker att han eller hon ska göra. Säg bara Nej, inte så. Klart. Att det inte var svårare än så. Fascinerande. Fantastiskt. Man tror ju att det är lite klurigt det här med barn. Men det är så enkelt.
Vi tar det igen: Nej, inte så.
Fantastiskt.
Välj själva om det är ironi eller sarkasm.
fredag 16 september 2016
onsdag 7 september 2016
Dela på nätterna
God förmiddag!
Iförrgår fattade jag och min sambo ett beslut gällande sömn här hemma. Vi har lyssnat oss för hur andra gör och tagit allt bra. Vi kommer ta varannan natt nu. Emil sover i eget rum nu så den som sover nära honom sover i gästrummet mitt emot. Denna andra sover i sovrummet. Om det skulle bli en riktigt skitnatt får man väcka den andre och bytas av runt 2 på natten. Annars tar man hela. Det betyder att den andra får sova. På helgen tar vi varsin natt och den som fått sova själv tar morgonen så den andra får valet att sova vidare ett tag.
Så igår natt fick jag sova själv i sovrummet för första gången sen Emil kom för 8 månader sen. Det var otroligt skönt. Och under dagen igår var jag pigg, glad och hade tålamod. Så himla härligt. Jag orkade att vara med mitt barn på ett helt annat sätt. Fantastiskt!
Vi var i Täby centrum med min mammavän Charlotte och Emils kompis Milo igår. Vi åt lunch alla fyra och sen sov killarna medan vi handlade och kollade lite i affärer. Jag köpte en väska till mig själv, en korg till köket att ha tomater i och en fin låda till Emils rum där han ska ha sitt framtida duplo.
Och apropå väskor...det är en av de saker som jag kan köpa MÅNGA av. Ser jag en vill jag ha den. Det är några saker som jag kan köpa på mig hur många som helst av:
- väskor
- plånböcker
- almanackor
- pennor
Iförrgår fattade jag och min sambo ett beslut gällande sömn här hemma. Vi har lyssnat oss för hur andra gör och tagit allt bra. Vi kommer ta varannan natt nu. Emil sover i eget rum nu så den som sover nära honom sover i gästrummet mitt emot. Denna andra sover i sovrummet. Om det skulle bli en riktigt skitnatt får man väcka den andre och bytas av runt 2 på natten. Annars tar man hela. Det betyder att den andra får sova. På helgen tar vi varsin natt och den som fått sova själv tar morgonen så den andra får valet att sova vidare ett tag.
Så igår natt fick jag sova själv i sovrummet för första gången sen Emil kom för 8 månader sen. Det var otroligt skönt. Och under dagen igår var jag pigg, glad och hade tålamod. Så himla härligt. Jag orkade att vara med mitt barn på ett helt annat sätt. Fantastiskt!
Vi var i Täby centrum med min mammavän Charlotte och Emils kompis Milo igår. Vi åt lunch alla fyra och sen sov killarna medan vi handlade och kollade lite i affärer. Jag köpte en väska till mig själv, en korg till köket att ha tomater i och en fin låda till Emils rum där han ska ha sitt framtida duplo.
Och apropå väskor...det är en av de saker som jag kan köpa MÅNGA av. Ser jag en vill jag ha den. Det är några saker som jag kan köpa på mig hur många som helst av:
- väskor
- plånböcker
- almanackor
- pennor
söndag 4 september 2016
Min lilla minimänniska
Om ca en vecka...eller en vecka exakt...blir Emil 8 månader. Nästan lika länge som han låg i min mage har han funnits utanför med oss. Jättekonstigt.
Att vara Emils mamma har inneburit otroligt mycket känslor och många olika perioder. Just nu är vi i perioden då man inte kan lämna honom. Gör man det ställer han sig upp och släpper taget. Och han kan inte stå än. Senast idag ramlade han och slog sig blodig.
Jag har haft ganska svårt att anpassa mig till att vara mamma. För många kanske allt faller på plats på en gång...vad vet jag...men inte för mig. Det har varit och är fortfarande tufft. Men jag blir så fantastiskt glad när min lilla Emil är glad. Jag blir så fantastiskt ledsen när han är ledsen. Jag delar hans frustration och ilska. När han skrattar skrattar jag. Det är en sådan sjuk känsla att leva en så stor del av ens liv genom någon annan. Min lilla minimänniska.
Att vara Emils mamma har inneburit otroligt mycket känslor och många olika perioder. Just nu är vi i perioden då man inte kan lämna honom. Gör man det ställer han sig upp och släpper taget. Och han kan inte stå än. Senast idag ramlade han och slog sig blodig.
Jag har haft ganska svårt att anpassa mig till att vara mamma. För många kanske allt faller på plats på en gång...vad vet jag...men inte för mig. Det har varit och är fortfarande tufft. Men jag blir så fantastiskt glad när min lilla Emil är glad. Jag blir så fantastiskt ledsen när han är ledsen. Jag delar hans frustration och ilska. När han skrattar skrattar jag. Det är en sådan sjuk känsla att leva en så stor del av ens liv genom någon annan. Min lilla minimänniska.
Sömn och skador
God kväll!
Det här med att sova. Vi vill sova. Emil vill sova. Vi vill att Emil ska sova. Vill Emil att vi ska sova?? Detta eviga knas med sovandet. Man pratar ju konstant om det känns det som. Och Emil bestämde sig ju helt plötsligt att sova sämre än han gjort innan. Vi tror att han sov ca 4 timmar på två nätter. Kaotiska försök att vagga en 9 kilos bebis till sömns som sedan vaknar när han läggs ner i sängen funkade inte. Vi kände oss maktlösa. Jag var ett vrak på dagarna. Emil likaså.
Nu har vi sedan i onsdags tagit hjälp av min svägerska. Med tre barn har man ju lite erfarenhet. Plötsligt somnar Emil själv. Jag sitter i rummet, men inget vaggande eller sjungande. Första kvällen och natten var lite svår, men sen har det gått lättare. Han kan sova från 19-2.30 i alla fall innan han vaknar till. Fantastiskt! Målet är att slippa sitta där alls, men det får bli när det blir.
Den här helgen har inneburit mycket städ och fix. Hela övervåningen har varit kaos och nu har vi fixat i alla rum och garderoben. Finns lite kvar att göra, men det får vi ta i veckan eller nästa helg. Vill bland annat få upp tavlor i Emils rum. Vi har även hunnit vara på en mysig middag hos Emils gudföräldrar. Även där somnade han gott efter att ha ätit majskrokar och rivit sönder massa tidningar.
Idag på kvällen ramlade Emil från stående rakt ner på golvet och slog i munnen så det började blöda. Första riktiga skadan. Jag måste lära mig stå ut med sånt. När jag såg blodet ville jag springa till akuten. Sambon lugnade mig och Emil slutade gråta efter ett tag och det slutade blöda. Men fy alltså! Min lilla gullunge!!
Det här med att sova. Vi vill sova. Emil vill sova. Vi vill att Emil ska sova. Vill Emil att vi ska sova?? Detta eviga knas med sovandet. Man pratar ju konstant om det känns det som. Och Emil bestämde sig ju helt plötsligt att sova sämre än han gjort innan. Vi tror att han sov ca 4 timmar på två nätter. Kaotiska försök att vagga en 9 kilos bebis till sömns som sedan vaknar när han läggs ner i sängen funkade inte. Vi kände oss maktlösa. Jag var ett vrak på dagarna. Emil likaså.
Nu har vi sedan i onsdags tagit hjälp av min svägerska. Med tre barn har man ju lite erfarenhet. Plötsligt somnar Emil själv. Jag sitter i rummet, men inget vaggande eller sjungande. Första kvällen och natten var lite svår, men sen har det gått lättare. Han kan sova från 19-2.30 i alla fall innan han vaknar till. Fantastiskt! Målet är att slippa sitta där alls, men det får bli när det blir.
Den här helgen har inneburit mycket städ och fix. Hela övervåningen har varit kaos och nu har vi fixat i alla rum och garderoben. Finns lite kvar att göra, men det får vi ta i veckan eller nästa helg. Vill bland annat få upp tavlor i Emils rum. Vi har även hunnit vara på en mysig middag hos Emils gudföräldrar. Även där somnade han gott efter att ha ätit majskrokar och rivit sönder massa tidningar.
Idag på kvällen ramlade Emil från stående rakt ner på golvet och slog i munnen så det började blöda. Första riktiga skadan. Jag måste lära mig stå ut med sånt. När jag såg blodet ville jag springa till akuten. Sambon lugnade mig och Emil slutade gråta efter ett tag och det slutade blöda. Men fy alltså! Min lilla gullunge!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)