Den där känslan när barnet väcker dig kl. 3 på natten och du vet att han är hungrig. Du vet att det bara är att kliva upp och ge han mat. Pappan snarkar bredvid. Du sjunker ner under täcket som om du skulle komma in i ett parallellt universum då, där du inte behöver amma just nu.
Det funkar inte.
Barnet gråter fortfarande. Du kliver upp. Ger barnet droppar. Barnet är skitarg. Han har ju legat där och hackat med huvudet, smaskat på sina händer länge nu. När barnet väl äter stirrar du på tvn. Du ser vad som går, men du fattar inte.
Barnet äter och somnar. Tvärsover. Andra bröstet spänner. Du lägger barnet hos den snarkande pappan och hoppas att han fortsätter att sova. Fram med handpumpen. Jag hatar den. Hatar. 10 minuter senare hasar jag mig till sängen. Kliver i så försiktigt att det lika gärna hade kunnat vara en mygga. Barnet sover. Pappan sover. Snart sover mamman också.
När jag vaknar på alla hjärtans dag finns choklad, gelehjärtan och två muggar med ugglor på mitt bord. Mina killar är vakna i vardagsrummet. Den lilla sover. De är så fina.
Som avslutning vill jag alla ser denna film. Notera särskilt slutet:
http://youtu.be/82mPXI9Vpa8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar