10,5 timmar

Igår kväll ammade jag sonen vid nio tiden. En timme senare påpekar sambon hur trött han är. Jag som hade tänkt vara vaken tills sonen vill äta igen går och lägger mig med sambon, och sonen såklart. Jag gör mig i ordning och vaggar sedan sonen medan jag sjunger fyra barnvisor om och om igen, tystare och tystare. Sonen somnar i famnen och läggs ner i nestet. Jag fortsätter sjunga och hålla om honom. Sen smiter jag iväg lite, men fortsätter sjunga. Sen slutar jag även att sjunga. Sonen sover.

Vi är lite förvånade och tänker nog båda två att han kommer vakna efter fem minuter, som vanligt. Men han sover.

Jag ställer klockan på ett i fall att, då det har gått fyra timmar och sonen ska äta igen. Sonen brukar oftast väcka själv efter tre timmar och jag njuter av tanken att kanske få sova två timmar i alla fall.

När jag vaknar klockan ett sover sonen som en gris. Jag tänker att en timme till inte spelar någon roll och ställer inte klockan i tron om att sonen väcker mig om någon timme högst.

Sonen väcker mig halv fyra. Han har alltså sovit i fem och en halv timme.

Va?

Jag har inte ammat på sex och en halv timme. Mina bröst är så nära att sprängas så det är löjligt. Det är svårt att få på amningsnappen, även efter jag har försökt mjölka ut lite för hand. Emil äter av ett bröst och jag pumpar andra. Lägger Emil i nestet och han sover tre timmar till.

Efter tidig morgonamning sover vi drygt två timmar till innan vi kliver upp. Då ligger Emil och spanar runt i rummet, pratar lite. Han lyser upp när han ser mig, ler och pratar. Det är en underbar stund. Sen kommer han på att han är hungrig...

Nu sover han efter ännu en amning och jag får dricka mitt kaffe och blogga. Idag kommer sambon/pappan hem tidigt. Vi ska till bvc och sen ska jag få egentid. Sen är det helg...

Så resultat:
Sovtid denna natt = 10,5 timmar. Något mindre för mig...men herregud!

Så ibland blir det bara bra också!

Och rackarns var första koppen kaffe gör för kropp och knopp!