Min lilla hjälte.
Under en lång period har Emil varit en glad liten kille. Han har sovit väldigt bra, främst på natten. Han var varit lite som en klocka. Det är skönt att uppleva det som mamma - att sonen är nöjd och rofylld.
Har har liksom gnällt när till och med jag tycker att det är befogat. Han har suttit för länge i sittern tex. Sen kanske han skriker men då har han ju redan gnällt en stund. Är han hungrig kan han börja morra direkt dock, men vem gör inte det hungrig...
Så fort han ser en ler och skrattar han. Jag leker med honom och han skrattar. Tror han utvecklas massor just nu.
Dock har han kräkts mer de senaste dagarna och imorse krånglade han vid flaskan. Ålade sig, åt, slutade äta, kräktes lite, åt mer, gnällde, log och sen om igen. Han åt inte upp allt och kräktes sen igen i omgångar. Spelade ingen roll om han låg ner eller satt upp. Men efter varje kräka så log han när han såg mig komma och torka. Han ser helt slut ut i ögonen, de är alldeles glansiga. Vad gör han? Jo ler. Min fantastiska lilla son. Bara glad och kämpar! De ska ju inte besväras av sådana kräkningar, men ändå...
Han blir mer och mer som en liten grabb för varje dag. Lite läskigt att han inte bara är en liten bebis längre, men samtidigt väldigt roligt.
Ska dra ner på mängden mat och mata oftare istället. Får se om det hjälper. Kommer inte göra annat än att diska flaskor känner jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar