Min kropp. Innan jag blev gravid var jag rätt vältränad. Det insåg jag inte då, men har sett det på bilder nu i efterhand. Under graviditeten förändras kroppen naturligtvis. Magen blir större, armar och ben blir mjukare, rumpan faller och ryggen får kämpa med den nya tyngden. Kroppen fallerar alltså.
Och...det är inte direkt att den går tillbaka till det gamla när bebisen kommit ut. Min kropp hade snudd på inga muskler kvar kändes det som. Jag kunde knappt stå rakt med ryggen. Jag åt inte så fasligt onyttigt, men det blev inte så mycket motion. Jag fick ont i ryggen och jag kände hur mjuk kroppen blivit. Magen var det jag hade minst komplex för.
Tiden som följde innebar en hel del fika. Med sambo, själv, med mina mammavänner. Tillslut, efter ca tre månader, kände jag att jag fick nog. Alla fikor hade satt sina spår och nu var det magen jag hade mest komplex för plötsligt. Och plötsligt mådde jag inte alls bra i min kropp. Jag ville inte se mig själv i spegeln. Jag tittade knappt ner på mig själv i duschen. Det kändes bara hemskt på alla sätt och vis. Jag ville knappt visa mog själv för någon i kläder. Än mindre utan.
Spinning! Långa promenader! Jag behöver styrketräna också, men vill låta min kropp läka helt först. Framför allt magen. Där vill jag inte vara för snabb.
Den närmsta framtiden innebär nyttigare fredagsgott och mindre fikor. Jag ska inte köpa hem massa saker som gör mig frestad. Jag ska gå promenader och körs två spinningpass i veckan. Jag inser att kroppen inte kommer se ut som den en gång gjorde, men den ska komma så nära som möjligt.
Och sen har vi det här med egentid. Jag får sova på natten och kan lägga ner min lilla son korta stunder för att göra det viktigaste (förutom honom) hemma, ex gå på toa och äta. Egentid för mig nu är just att få vara bara jag en stund. Jag har inget behov av att vara utan min lille skrutt annars. Snarare vill jag vara med honom hela tiden och saknar honom när han sover under våra promenader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar