När jag nu ska skriva och berätta om min dag skäms jag lite. Jag skäms för att jag kan vara så obotligt korkad och tydligen inte alls tänka för fem öre. Jag tycker också synd om Emil som har en sådan virrpanna till mamma. Själv har han varit en hjälte idag...så himla duktig!
Det började med att vi kom iväg hemifrån i god tid. Frid och fröjd. Hade vår andra bil idag med Emil i bak. Passar mig inte alls. Men det gick och han somnade snabbt.
Jag tänkte att det skulle vara smidigast att åka hela vägen in till stan med bilen. Varför tänker man så?
Så in på Sveavägen. Har kollat resväg innan och när jag väl tagit mig bort till sergels torg mår jag illa av all trafik och försöker att låta bli att råka åka ner i tunneln (som jag gjort en gång tidigare). Men då upptäcker jag till min fasa...
..de bygger om. Precis där jag ska åka. Jag är inte lika snabbtänkt eller välbekant i stan som en gps och kan inte fippla med den när jag kör. Så jag kör lite hastigt in i ett parkeringsgarage. Tar biljett. Ut med vagnen. Ut med Emil och ner i vagnen. Emil sover. Iväg. Kollar priset. Apdyrt. Vänder. Det är fan inte värt pengarna tänker jag. Sambon kommer strypa mig tänker jag också. In med Emil i bilen. Emil sover. In med vagnen. Ut igen.
Sveavägen. Försöker fickparkera. Går åt helvete. Kör in i ytterligare ett p garage och tänker att det inte kan vara lika dyrt där. Det kan det. Ut igen.
Mot danderyd. Nu har det gått snart en och en halv timme sedan jag lämnade hemmet. Jag är svettig. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Parkerar vid danderyd. Ut med vagnen. Ut med Emil. Emil sover. Jag passar på att lukta och pussa på honom. Han är underbar. Ner i hissen till tunnelbanan. En till hiss.
Upp och ut ur tunnelbanan. Möter upp min vän på hennes jobb och vi går till vapiano. Jag är svettig. Trött. Emil sover. Nu kan jag slappna av. Vi äter, pratar och har det bra. Emil sover.
När han nu sovit i tre timmar. Jag väcker honom så min vän får träffa honom. Han är glad. Han får mat. Sen ska min vän tillbaka till jobbet. Vi tar oss ner i tunnelbanan igen.
Hiss. Hiss vid t centralen tar tid. Det luktar illa. En person med vagn åt gången. Mm. Jag kommer in. Trycker på plan -2. Hissen stannar och jag kliver ut. Går mot röd linje och sen väntar jag. Tåg mot Norsborg. Telefonplan. Fruängen. Efter 15 minuter inser jag mitt misstag. Tåg till Mörby går inte härifrån. Jag är på fel plan. Mot hissen. Kö. Kommer ner till rätt plan. Tåget stänger dörrarna framför näsan på mig. Inte för att jag hade kommit på ändå med vagnen i rusningstrafik.
Väntar på nästa. Tar mig uppför rulltrappan. Lite läskigt. Men varför inte prova denna dag? Det gick bra.
In med Emil och alla grejer i bilen. Hem. Rusningstrafik. Kö. Japp.
Det släpper lite. Emil gnäller. Mössan har förmodligen åkt ner. Jag kan inte hjälpa utan försöker förklara för Emil att vi snart är hemma och att det är ok om han blir sur. Emil gnäller tills han somnar.
Jag börjar grina. Jävla dag. Mysig lunch. I övrigt.. jävla dag! Inser att kostnaden för parkeringen vid danderyd + tunnelbanan säkert blir ungefär samma som i det dyra parkeringshuset. Nästan i alla fall. Grinar lite till. Jävla dag.
Min lilla son är min hjälte idag! Fan va cool han är. Mamman är inte lika cool. Nu är hon dessutom sjukligt trött och ska duscha bort hela dagen utom lunchen. Lunchen var mysig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar