Jämföra

Jag är expert på att jämföra. Jag jämför mig med alla andra. Alltid gjort. Och nu jämför jag mitt barn med alla andras barn.

Det knasiga är att jag bara jämför på ett sätt. Jag ser det andra gör bra och vill göra samma. Jag har genom tiderna ändrat handstil och sätt att prata - för att göra som andra och för att deras sätt är bättre.

...

Så himla dumt.

När någon gör något sämre lägger jag inte märke till det. Inte märker jag att det jag själv gör är bra heller.

Återigen - så himla dumt.

Det värsta är nu att jag jämför min lilla son med alla andras barn. Inte riktigt på samma sätt, men jag tänker hela tiden att han borde göra si eller så.

Det är så olika mellan barn. Det är just detta som är så störande för mig. Jag vill ha en manual som ALLA barn följer. Så enkelt! Nu kan de vara tidiga och sena. Och hur vet man det. Inget är normalt. Allt är normalt. Typ.

Mitt sätt att se på saker...jag orkar inte. Jag är bra som jag är. Min son är garanterat superbra som han är. Han är ju den bästa lilla pojken som finns i hela världen. Jag vet precis vad han kan, vad han är bra på och vad han tycker om. Precis. Det ska jag fokusera på. Med lite hjälp och stöd kommer han klara allt så småningom.

Och det spelar ju faktiskt ingen roll vad alla andra barn gör. Inte i det sammanhanget i alla fall.