Gubbar!

I fredags var det dags att fylla 29 år. Jag blev bortskämd med god mat och fin present. När Emil somnat gottade vi i oss kladdkaka med grädde och jordgubbar och såg sjätte Harry Potter filmen. Mitt val. Jag är barnsligt förtjust i Harry Potter.

På lördagen var det middag med bästa föräldragruppen. Vi åt grillat, glass och spelade sällskapsspel. Alltid lika trevligt. Denna gång kunde vi alla umgås samtidigt då alla barn sov. I princip hela tiden iaf. Våra gullungar.

Apropå sova. Emil är så envis med sömnen dagtid. Jag försöker hitta något mönster och jag har lyckats. Han behöver sova en stund på tidig förmiddag, en längre stund efter lunch och en kort stund på eftermiddagen innan nattning. Sover han inte den sista gången är han olidlig att vara med runt 7 då han ska nattas.

Idag sov han dock hela 50 min i vagnen medan jag gick. Dock höll han på att vakna när de tjöt ut ett antal tutande. Typ som när de vill varna för sprängning. Jag skulle kunna ha strypt den man eller kvinna som satte igång det. Likväl som  jag vill strypa alla som åker förbi mig med moped. Strypa. Långsamt. Eller gubbar som plingar fyrtioelva gånger med sin ringklocka på cykeln för att signalera att jag ska gå på vänster sida. Vem har sagt det? Och vem ger honom rätt att säga åt mig? Hade Emil vaknat hade jag sprungit ikapp honom och puttat av honom från cykeln. Nöjde mig med att skrika efter honom att jag går som jag vill. Gubbe.