grinAlbert

God eftermiddag!

När man bokar tid hos läkaren och de föreslår en tid säger jag oftast: ja det blir bra. Varför säger man så när man får en tid 8.30? Varför säger man inte bara nej och bara tar tiden om det inte finns någon annan?

Emil vaknade...på mage (!) vid 7. Då blev det  ny blöja och frukost. Och just denna morgon ska han "krångla"...liksom ligga och leka med flaskan och ta sin tid. Man får liksom behålla stressen på insidan. Vill inte att han ska drabbas av den. Sen upp och jag åt frukost och gjorde mig iordning. Sen in i bilen.

Besöket hos läkaren gick bra. Han fick göra pricktest och satt helt stilla när sköterskan fixade med det. När hon blåste såpbubblor försökte han fånga dem. Det ska vi köpa till semestern! Fick utslag på mjölk...så ingen mjölk innan 1 års ålder. Men inget utslag på ägg eller soja. Alltid något. Han eksem får vi acceptera lite så länge det inte blir värre. Och då skulle vi fundera och ev utesluta ämnen som gör det värre. Jag har ju också känslig hud så han har säkert ärvt det.

Hem och äta lunch. Sen ut på promenad. Emil sov i en och en halv timme. What? Jag lyssnade på två avsnitt av min favoritpod. Hem igen. Hann fixa med tvätt innan grinAlbert gnällde. Vi lekte en stund och sen dags för gröt. Satte Emil i stolen och skulle sen fixa. Han var inte helt nöjd hela tiden direkt. Han fick i sig sin portion gröt med katrinplommon och yttepyttelite vatten.

Försökte sen leka med mera men grinAlbert ville ingenting. Så vi åkte och handlade. Inga problem. Han är liksom en ängel när man åker iväg och grinAlbert hemma. Alla ba: gud ett sådant snällt barn. Jag ba: ja men gud ja. Man får lösa det så att man aldrig är hemma. Bra lösning.

När vi kommer hem är Emil trött. Och han behöver sova en stund sen eftermiddag för att slippa vara övertrött AB när han ska sova. Lägger honom i vagnen och går ut. Planerar att gå fram och tillbaka utanför tills han somnar. Då börjar det. Samma sak varje dag. Han börjar sparka med benen, som en besatt. Ögonen är halvöppna och han är verkligen skittrött. Och sparkar med benen. Drar i strumporna. Jag tar av honom dom. Han drar ut nappen osv. Medan han gör allt detta glor han på mig. Sjukt provocerande.

Jag är så himla lättprovocerad. Man ska ju utsätta sig för sådant som man tycker är läskigt eller obehagligt säger vissa. Och skaffa barn var väl det jag utsatte mig för. Något mer provocerande än min lilla älskade unge finns inte. Jo...Mycket iofs. Här kommer en lista:

- barn på affären som ropar om och om igen efter mamma. Mamma, mamma, mamma, mamma. Jag vet inte om dom eller om mamman som ALDRIG svarar är värst. Ibland har jag lust att svara: vad fan vill du?
- idioter i trafiken!
- människor i butiker. Ska jag behöva säga att du behöver flytta din vagn så jag kommer förbi eller kan du bara ställa den åt sidan på en gång.
- att sambon aldrig lägger i backen nät han parkerar, som jag gör.
- små, störiga ljud som upprepas.
- härmleken. Kommer få eksem när Emil lär sig den.
- gnäll. Jag förstår inte gnäll-språket.
- blåst!
- när telefonen självrättar så att ordet självrättar blir självlärd. Hade jag velat skriva självlärd hade jag gjort det.

Och så min lilla son då. Jag gav upp med att försöka få Emil att somna. Jag plockade upp matvaror och åt en macka istället. När sambon kom hem fick han Emil att somna i famnen. Det är som ett hån. Det är som att Emil straffar mig för att jag gav upp. Typ: haha pappa ska tro att jag är den lättaste ungen i världen.

Just nu är grinAlbert ganska jobbig när han är vaken, men likförbannat saknar jag honom som fasen när han sover.

Du ljuva småbarnsliv. Nu ska jag äta köttbullar och makaroner med asmycket ketchup innan grinAlbert vaknar.