Ofta när Emil sover hemma spenderar jag mer tid att kolla om han sover eller har vaknar än jag gör annat eller typ gör ingenting en stund. Ex han somnar vid 9. Jag vaggar extra i 5 min för att vara säker. Jag smyger bort och kollar tillbaka inom 2 min. Jag gör något annat men får för mig att han låter...smyger och kollar...och sen fortsätter det så...
Ibland får man nåt gjort men oftast känns det som att jag i princip bara väntar på att han ska vakna.
Och sen har vi det där med att vilja kolla om han lever när han sover. Har vid tillfällen petat på honom och han har vaknat. Då har man ju panik och försöker få honom att somna om.
Tokig. Det är bara förnamnet hur man blir som förälder tydligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar