tisdag 7 juni 2016

Dem ständiga kampen

Med en liten unge ska allt tydligen vara en kamp.

Byta blöja - ja det är ju definitivt slut på tiden då man bara bytte blöja. Nu gnäller sonen till bara man lägger ner honom. Distraherar med sång. Det brukar funka en stund. Sen ska det ätas på fötter. Man får försiktigt bända på alla kroppsdelar för att få av kläder och blöja för att sedan tvätta och få på en ny blöja. Då har det även börjat rullas. Ner i diskhon verkar vara målet. Jag rullar honom tillbaka och han rullar iväg och så håller vi på så. Jag tar oftast på blöjan med han på sidan. Vid det här laget är han så uttråkad att han börjar gnälla och jag ställer mig frågan: varför låter du mig inte bara fixa det så det går fortare?

Ta penicillin - jag vet att det är äckligt. Jag vet att du inte vill ta det. Men efter 9 dagar borde du vara lite van i alla fall. Men nej. Jag visar sprutan och han stänger igen munnen som ett sträck. Om jag lyckas bända upp munnen försiktigt så trycker han ut tungan. Och så tittar han på mig som om han ville säga: jo försök du morsan. Försök du bara. Och jag ställer mig frågan: varför låter du mig inte bara fixa det så det går fortare? Tror du morsan ger upp efter 9 dagar...unge...

Sömnen - kampen mot sömnen. Ögonen är stängda. Sonen rör sig som en galning. Somnar i famnen för att han ger upp. Somnar snett för att han ålat sig till sömns. Vaknar klockan 5...halvsover...Och jag ställer mig frågan: varför somnar du inte bara? Du är astrött och blir grinarne annars.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar