Golf och vilda apungar

Åkte precis förbi en golfbana. Tänkte då: man kanske skulle börja spela golf. Alltså avkopplande. Jag som blir frustrerad när jag spelar minigolf. Men här får man ju drämma till bollen på ett annat sätt. Jag tänker mig scenariot: Jonas kommer hem från jobbet. Jag lämnar över apungen, tar min bag och drar. Nice!

Min apunge, apropå honom, får mer och mer...vad ska vi säga...karaktär för varje dag som går. När han sitter i bilen och är astrött. Alltså astrött (som man kan bli om man envisas med att vakna vid 5-6). Då tittar han på mig, gör sina tigerljud, tar tag i nappen och drar sakta ut den genom munnen medan han stirrar på mig utan att ändra min. I min värld säger han mig: du morsan...glöm det!

Alla säger att han är sin pappa upp i dagen. Jag håller med.

Sen håller han på att kicka så mycket i vaggan att spärren som gör att vaggan är stilla lossnar och hela vaggan knakar och rör sig orimligt mycket. Han vrider sig, lägger sig på sidan...skulle inte förvåna mig om ha klättrar ur snart. Så nu blir det en ny, stor säng till vår stora och vilda kille.