Känslostorm i stormen

Känslorna kan fullständigt storma under en promenad. Hela familjen skulle ut och solen sken. Mysigt.

Mamman märker snabbt att det blåser. Mamman hatar blåst. Sonen sover gott. Pappan är rätt glad. Mamman är sur. Väldigt sur. Mumlar argt faktiskt.

"Jävla blåst. Vad är syftet? Har aldrig fattat!"

Mamman, jag, har aldrig förstått vad blåst ska vara bra för. Det är inte bra i kombination med något.

Sol: man blir skitvarm och plockar av sig kläder. Det blåser och blir svinkallt. Man tar på sig. Det blir varmt osv. Asstörigt.

Regn och snö: det blåser vatten i ögonen. Det räcker inte med att ha luva eller keps eller nåt. Flyger det inte iväg så blåser blåsten upp vatten i ögonen. Har man mascara har man det i hela ansiktet.

Ni ser. Värdelöst. Plus...plus...att blåst drar upp grus och annat kul i ögonen. PLUS att det gör ett as svårt att köra vagnen och filten blåser iväg och sonen kan bli kall och sjuk. Fan för blåst.

Pappan försöker pigga upp mamman genom att blåsa henne i ansiktet. Va? Vill du bli av med en arm?

Mamman blir sen glad snabbt. Efter halva promenaden börjar mamman skratta. Rätt okontrollerat. Och håller på att kissa på sig. Gör det dock inte.

Vi kämpar oss hem i stormen och äter nudlar. Näringsrik kost!