Plötsligt kommer dagen...dagen då ens 2 månaders son kan nattas i sin vagga och sover 4-6 timmar i streck. Jag provade en dag...trodde aldrig det skulle gå. Jag var ensam och valde att titta på en film. Nattade sonen vid 8 och såg sen filmen. Fick pausa flera gånger för att gå och se om han andades. Lite småharig bara. Vid 11 gick jag och la mig. Trodde han skulle vakna men icke. Jaha...Ska jag sova nu då. Åkej. Sonen vaknar först kl. 2 och vill ha mat.
Va?
Coolt.
Sonens första sov period är på 4-6 timmar. Sen är de lite kortare, men ändå riktigt bra. Vill man ta sovmorgon går det om sonen får sova på en.
Han har tagit sig förbi 8 veckors fasen och är just nu i en harmonisk period. Han sover mycket....växer kanske...äter bra och är glad. Det är så skönt att se honom så!
När han har sovit dåligt har jag undrat varför. Varför sover han inte? Varför vaknar han så fort jag lägger ner honom?
Nu tänker jag...varför sover han så länge? Är något fel? Jag måste väcka honom...eller? Ska han ligga själv och sova?
Tänk att man alltid reflekterar och aldrig blir riktigt nöjd. Märkligt.
Nu ska jag njuta av att sonen sover bra, mår bra och att jag hinner göra saker på dagarna. Rätt var det är kommer nästa fas då sonen vill vara klistrad igen. Då får jag njuta av det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar