När ens lilla kotte bara skriker och är missnöjd fast man försöker med allt är man beredd att ge upp nästan. Man, i alla fall jag, blir frustrerad över att jag inte kan få hjärtat nöjd och glad och samtidigt frustrerad över skriket i sig. Igår var en sådan dag...
Det komiska är att när man är inne i det känns det som att det aldrig ska ta slut. Och sen nästa dag kanske det är annorlunda...
Så var det idag.
Eftersom min lilla son har vanan att lägga av en redig bajsblöja vid 5 tiden och sen vill upp vid 6 så har man valet att försöka somna om (brukar ta en och en halv timma) eller kliva upp och göra morgon. Idag klev vi upp...
Vi tittade på tv och tog det ganska lugnt. Sen lyckades jag...hör och häpna...få min son att somna i vaggan. Och han sov i en timme! Jag hann tvätta och diska flaskor. Galet!
Vi har spenderat dagen hos Emils kompis Nathalie och hennes mamma Sandra. Där har Emil lekt i Nattas gym, övar nacken, snackat, skrattat, kissat, skrikit, bökat och ätit. Natta typ samma. Mammorna har ätit gott, druckit gott, pratat och skrattat.
Promenad hem då Emil snackade med mobilen och sen fick jag laga mat medan Emil satt i sittern.
Pappan i familjen är en timme sen och Emil tröttnade så på att vänta så att han somnade. Mamman är så hungrig så hon vill dö lite, men vill inte flytta på den sovande sonen så han vaknar.
Men summan av kardemumman...alla dagar är olika tack och lov. Vissa skrikiga och vissa glada. Idag var en glad dag. Yay!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar