Idag är det lite skönt att säga godnatt till Emil. Det är ju alltid skönt att få kvällarna själva, men idag har han varit så...vild.
Mamman lägger ner sonen på ryggen. Sonen sprattlar. Sonen vänder sig på mage. Sonen är lite förvånad. Sonen försöker krypa iväg. Det går inte. Sonen blir sur. Mamman vänder tillbaka sonen. Sonen blir sur. Mamma distraherar. Sonen vänder sig på mage. Försöker krypa. Det går inte. Sonen blir sur. Mamman vänder sonen. Sonen blir sur. Mamman distraherar. Sonen vänder sig på mage. Mamman vänder sonen på rygg. Sonen försöker dra sig upp. Mamman hjälper sonen upp. Sonen blir sur. Mamman lägger ner sonen igen. Sonen blir sur och försöker sitta upp. Mamman sätter sonen upp. Sonen blir sur. Mamman är svettig.
Det slutade med att jag fick gå runt med Emil i famnen medan han försökte äta upp min haka, mun, näsa samt mina händer. Nu sover vildbesten. Jag också nästan.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar