Det började lite försiktigt med att sonen började sova mindre på dagen. Jag skulle gå min förmiddagspromenad som jag ofta gör och som brukar ta närmare 2 timmar. Sonen vaknar efter 30 min och somnar inte om. Gah vad är nu detta?
Sen kan han inte nattas i vagnen på morgonen hemma som han kunnat tidigare. Han blir nämligen trött fort på morgonen.
Sen kom humöret. Det sämre. Plötsligt låter han ska en arg tiger nästan hela tiden. Asstörigt. Jag som hatar jobbiga ljud. Och det går ju inte att vara arg på en liten tiger. Det fattar ju vem som helst. Så man får bita ihop och typ:
"Åh så gulligt du låter. Wraow som en tiger. Oj så högt du låter. Ska du wraowa tystare? Inte. Åkej. Oj vad du kan. Mm. Testar du rösten? Är du sur? Har du ont i magen? Är du en tiger?"
Jag blir helt utmattad av att ställa dessa frågor till sonen utan att få någon som helst respons. Han gör det bara om och om igen. Fantastiskt kul. Nej men det är det faktiskt inte. Jag tycker inte det. Jag älskar min lilla tiger, men nu kan han få vara en glad fisk eller nåt. De låter nog inte så mycket. Typ plask plask. Om de är i vattnet. Annars inte typ. Verkar bra. Ska ta ett snack med sonen imorgon om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar