måndag 9 maj 2016

Personligt

Ibland funderar jag på varför man är som man är. Det är givetvis många bitar som spelar in. Uppfostran och upplevelser/erfarenheter.

Min barndom ser jag ljust på. Det jag minns var att jag var en lycklig och älskad liten unge. Och jag fick extra mycket av en förälder då min biologiska pappa inte finns med i bilden. Den man som numer är som min pappa kallar jag dock inte för det. Hade han kommit in i mitt liv tidigare kanske det hade blivit så.

Så ordet pappa är väldigt speciellt för mig. Tänk att min lille son har en sådan fin pappa.

Jag tror att något slog slint i mig när jag fick småsyskon när jag var 8 och 11 år. Jag älskar dem nu och har alltid gjort, men jag kan bara tänka mig att man under denna period blir lite knasig av att ha all uppmärksamhet till att få en ny människa till familjen som behöver allt. Och efterom jag arbetar med barn i den åldern vet jag av erfarenhet att det händer mycket i den åldern.

När jag gick i låg- och mellanstadiet kanske det började bra, men det slutade inte alls bra. Det var hemskt populärt att vara tre tjejer och sedan tjafsa som galningar. Jag hade en bästis. Vi gjorde allt och hade så kul. Sen bytte jag bästis och det kom att bli det värsta jag kunde ha gjort och som i slutändan kanske var det beslut som fick de där sista året att bli katastrof.

Det var liksom alltid någon som blev lite utanför då och då. Men när det var någon av de andra två så skulle vi lösa det direkt. Andra tjejer skulle också gärna lägga sig i och hjälpa den som var utanför. Men inte när jag var det. Jag minns det så väl...när man kommer till skolan och kompisarna knappt tittar på en. Idag var det min tur att vara utanför. Men varför löser vi det inte? Varför är det ingen som strider för mig?

Under en vecka skolkade jag. Jag gick hemifrån till en lekpark där jag stannade tills familjen kommit hemifrån. Då gick jag hem och tittade på tv, åt kalla köttbullar och mosad glass.

När vi gick in i vecka 2 med detta blev jag påkommen.

Jag blev iallafall väldigt bra på att vara själv. Det är min teori. Och fick ett stort behov av det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar