Emil får ordet

Mamma är inte alltid så smart. Ska jag berätta varför? Okej. Jag kan lura henne jättemycket. Jo det är sant. Jag ba: buhuuuu. Då kommer mamma oftast ganska fort och liksom: lilla gubben då. Då gnäller jag lite till. Har jag tur kommer en liten tår. Då får jag komma upp. Smart va.

Jag har förstått att man kan säga vad man vill med sånna där...vad heter det...ord. Jag vet inte hur man använder de där ord än. Jag är bara 4 månader faktiskt.

Ibland är jag ledsen på riktigt. Då tröstar mamma mig. Eller pappa. Pappa är bra. Han fattar. Mamma fattar också oftast. Mamma är bäst ändå.

Ibland är de riktigt tröga. Jamen liksom om det gått några timmar och jag gnäller kan jag ju faktiskt vara hungrig. Vet inte hur många gånger jag fått ta i ordentligt. Efter typ 700 år...dom ba: ahaaa han är hungrig ju. Eh ja, tänker jag då. Jag sa ju det. Hade nog varit lättare med de där ord.

Jag tycker lampor är kul. Speciellt de som lyser. Och jag har många leksaker. Jag kan hålla i de flesta en stund. Det känns kul. Annars har man ju alltid de där...vad heter det nu då...jo fötter. De där fötter är kul. Rätt goda också faktiskt. Lite luddiga ibland. Kul variation från händer menar jag. Men när jag ligger och ska leka med de där fötter ska mamma alltid hålla på och byta nån slags prasslig sak. Blöj någonting. Det blir iofs skönare när hon fått på en ny, men man får ändå kämpa för att kunna leka med fötter då.

Ah...det var väl allt. Jag vaknade 5 idag så jag är trött nu. Tänkte sova lite. Har hört att vi ska åka lite sån där...bil. Den är kul. Den låter och skumpar. Då kan man liksom inte....

Zzzzzz....

Oj jag somnade. Shit. Ni ba: kul kille som avslutar sitt inlägg. Aa men jag avslutar med en bild. Det är jag då. Min nya keps. Och en leksak. Den är rätt bra faktiskt. Mamma fick byta kläder på mig tre gånger. Säg inget men jag kräktes med flit. Asså hon fattade inte vad jag ville ha på mig. Störigt. Men jag fick som jag ville. Som vanligt. Hepp.