Emil utvecklas fort

När jag tittar på rubrikerna i min blogg och även läser inläggen känns den ju ganska negativ. Men precis som när man pratar om barn eller relationer så är det ofta det man behöver ventilera. Att det är bra också tar man för givet tänker jag.

Men det kan ju vara roligt att läsa något positivt också. Tänkte därför skriva lite om Emils utveckling.

Jag minns när Emil bara låg på rygg och sprattlade. Jag önskade så gärna att han kunde vända sig till mage. Sen kunde han det och hatade att ligga på mage. Då önskade jag att han kunde gilla det. Sen började han rullar och åla. Osv. Även om all utveckling har sin baksida så är det ju helt fantastiskt. Om man tänker bort det svettiga med att ha ett barn som är överallt. För det är ju alla barn under en period.

Emil fick från att ligga på rygg till att ligga på mage till att rulla och åla till att dra sig fram till att kunna sitta med stöd till att bli stabilare och kunna sätta sig upp själv till att bli galet snabb när han tar sig fram till att kunna ställa sig upp. Och allt detta på otroligt kort tid. Jag vet att alla barn klarar detta, men jag är ändå sjukt stolt över vad han presterat.

Sen kan han ju få vänta med att stå och gå och låta mig få andas lite mellan varven. Haha.