Tokig!!
Man kan inte bli något man redan är, säger min sambo. Mycket otrevligt vill jag då svara. Låter bli.
Vi går snart in i femte veckan med svåra nattningar och flera uppvakta under kväll och natt. Oftast mardrömmar verkar det som då sonen ibland kan skrika smått panikartat.
Samtidigt är han olidlig på skötbordet. Olidlig!!
Och han kan numer inte ha haklapp när han äter. Har han det äter han upp haklappen.
Jag behöver semester. Och då inser jag...sambon börjar jobba på måndag. Mm. Jag blir själv då...med mitt monster. Mm. Yes.
Sonen verkar vara i en fas. Mycket jag läser om fasen stämmer överens med hur han beter sig. Men om denna lilla gulliga pruttfas inte slutar snart så skriker jag rakt ut tills den gör det.
Tilläggas ska att det är jobbigt för sonen också. Det fattar jag. Men ska jag gnälla åt honom också blir det för mycket gnäll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar