Satan i gatan så trött jag var igår. Vi la oss kvart i 10. Det är tidigt för att vara oss. Även med barn.
Emil vaknade några gånger under natten och gnydde eller grät, men somnade om efter att ha fått tillbaka nappen och en hand på magen. Ja och efter att jag vänt tillbaka honom på rygg. Imorse mötte jag blicken på en glad och busig unge vid 6. Lyckades dra mig till strax innan 7 då jag fick gå upp och ge Emil ersättning.
Tänkte på en sak igår. När man säger till sig själv att man inte ska klaga på något. Typ som att jag inte ska klaga på att Emil sover 7-6. Det är inget att klaga på. Det är sjukt bra.
MEN...
Det kanske är dags att man slutar jämföra sina problem med andra. Typ att nån har det värre hela tiden. Finns ju många i världen som har det sämre. Och visst har man det bra. Man behöver inte klaga.
Men när en jobbig natt kommer vill man klaga. Jag i alla fall. Men jag behöver inte hela tiden tänka: ja tänk dom som...
Skit i det. Låt de problem man har eller det jobbiga man har få vara jobbigt. En klassiker annars är väl: vänta bara tills du får barn. Precis som om man inte kan ha det jobbigt innan liksom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar