Vi har varit hemma och inte gjort speciellt mycket i tre dagar nu. Nåt litet ärende, storhandlat och gått promenad. Annars bara lekt hemma. Det är skönt nån dag eller absolut max två, men sen måste man göra nåt mer och träffa nån mer för att inte tråka ut varandra. Och för att inte bli tokig.
När man bara följer rutiner i tre dagar blir jag snurrig. Emils rutiner med blöja, sömn och mat. Mina rutiner med mat och nu även träning.
Emil har varit lite extra gnällig. I alla fall idag. Han är på mig hela tiden. Och går jag någonstans följer han efter och drar i byxorna. Jag kan inte öppna lådor, kylskåp eller diskmaskin utan att han är där.
Idag har snurrigheten visat sig på tre sätt.
Ett: jag vinkade till en bil påväg till mataffären. Jag trodde nämligen det var min egen bil som åkte förbi.
Två: när jag gick iväg på promenad var jag tvungen att gå hem igen för att se om jag ens stängde dörren efter mig när jag gick.
Tre: jag letade jättelänge efter något vid middagen. Sen kom jag på att jag inte ens visste vad jag letade efter.
Total kortslutning med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar